Dikter
Flickan som ville dö
- Detaljer
- Kategori: Dikter
- Publicerad tisdag, 25 oktober 2011 10:30
- Skriven av Tobias Myrbakk
- Träffar: 144
Rosa var henne namn
aldrig känt sig trygg i någon annans famn
hår svart som natt
aldrig hade hon funnit sitt inre skratt
Med livet lämnat bakom
tänkte hon aldrig vänd om
in i skogen mörker hon vandra
aldrig tänkt att träffa några andra
En vätte hon mötte på stigen
verka vara gedigen
långt skägg och ögon av grönska
fråga han vad hon önska:
Mitt liv är inte längre åtrått
allting är så himla grått
I min säck jag har spara
till dig en snara
Runt sin hals hon tvinna
äntligen skulle hon döden besinna
runt en gren hon knöt en knut
hennes liv skulle ta slut
Rosa kunde inte hoppa
tårar från hennes kinder droppa
rädslan att falla
fick henne att fortsätta knalla
Ett skogsrå smög ut bakom ett träd
hennes kropp var smutsig och späd:
Om du vill ta ditt liv
har jag här en kniv
Hon tryckte bladet mot handleden
undrade i falla hon skulle komma till eden
kniven ville inte penetrera skinnet
lämnade henne mörk i sinnet
Flickan fortsatte vandra
kunde inget annat än sig själv klandra
en flod dolde sig bakom ett berg
nedanför satt en dvärg:
Fyll din röst med det klaraste vatten
så ska du snart möta natten
Rosa trodde det skulle funka
när hon märkte att hon inte kunde sjunka
Älven var ström
drog bort henne i en dröm
stjärnorna fånga hennes syn
det täckte hela skyn
Livet kändes längre inte så stort
kunde försvinna från henne fort
Rosa önskade sig livet hon försakat
hon ville inget hellre än att gå tillbaka
Forsen hade redan tagit hennes kropp
det gick inte att sätta stopp
dömd att evig flyta
på vattenbrynets yta
© Tobias Myrbakk
Kommentarer
Däremot är jag mindre nöjd med rimmen. På ett sätt bidrar de till och hör ihop med sagostämningen, men jag tycker inte alltid att de är helt lyckade. Några exempel är vätten på stigen som verkar "gedigen". Jag tycker ordet "gedigen" är ett stilbrott, som blir humoristiskt på fel sätt. Det samma gäller ordet "knalla". "Åtrått" och "grått" rimmar inte heller riktigt, eftersom betoningen i "åtrått" ligger på det första å:et. Ganska ofta går rimmen ut över diktens rytm. Kanske skulle man kunna slopa rimmen och istället satsa på en fast rytm, kanske med allitterationer istället?
Men som sagt, jag tycker mycket om den mörka sagostämningen som finns i dikten. Slutet får mig att tänka på en näckros.
RSS-flöde för kommentarer på denna post