fleecevarm

då när

provinsen förvandlats till

fotografi för ögonen

blixtrar till lagrade minnen

vart jag än vänder dem

då när

vägarna har gått sin väg

för att möta mig

vid träbåten

ses vi

där hos

fulltalighetens

oförakt

jag vägrar

kasta mig

i vindens famn

utan

sorlet

som viskar

ro

då seglar vi

med hjälp av åror

gungar vi

på livets svall

det är då

när hoppet

värmer oss

som en fleecefilt virad

kring två

kroppar

© Linnea Östlund