Dikter

fallnaFallna sparvar

Hur många är ni inte som fallit till marken

hur många av er bröt era vingar först

hur många av er lyfte alldeles för högt

och föll alldeles för djupt

i skuggan av det allvisa

hur många sånger sjöng ni

och hur många sånger blev aldrig sjungna

mötte ni varandra i fallet in i döden

slöt ni edra ögon tillsammans

jag vet, ingen vet i förväg hur allting tar sej och blir

men säg, föll några stjärnor med er när ni föll

genom rymden

med brutna

vingar

 

© Gunnel M Öquist

 

Kommentarer   

 
#2 Sari Vettenranta 2009-09-21 12:40
Gunnel jag gillar berättarrösten här oerhört ! Det låter så säkert, medvetet och dramatiskt. Jag får verkligen en stark känsla för att livet är en jävla kamp, det gäller att ta sig fram oavsett vem och vad man är - det är så hårt att många stryker med längs vägen. Vackert skrivet ! Tycker om att inledning och avslutning knyts ihop med brutna vingar.
Citera
 
 
#1 Anette Rosenberg 2009-09-19 01:27
Fantastiskt vacker dikt! Frågorna är många och många förblir också obesvarade. Tänkvärd text!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information