Humor

Ett underbart förslag

Detaljer

Kategori: Humor

Publicerad torsdag, 21 december 2006 12:20

Skriven av hanna fredriksdotter

Träffar: 6239

 

Ett underbart förslag

Foto: Tuulikki Räisänen

Eva öppnar dörren innan Anna hinner knacka. Hon ser sin syster på långt håll genom köksfönstret.

– Stampa av dig snön och stäng dörren så vi inte släpper in kylan! säger Eva, gör helt om med fladdrande förkläde, och kommenderar Thomas att än en gång tända marschallerna som slocknar i snålblåsten.
– Egentligen är det tvärt om, säger Anna när hon stigit in i köket där Eva lägger upp mat och dirigerar mamma och svärmor som dukar.
– Vaddå tvärtom? Nej, servetterna ligger i nedersta lådan.
– Det är inte kylan som kommer in, det är värmen som flödar ut. Termodynamiskt sett...

Eva hejdar sig ett ögonblick.
– Äh, larva dig inte. Skär upp brödet i stället. Nej mamma, de blå glasen sa jag.

Thomas kliver in i köket, med två chokladfingrade småpojkar i hälarna. Samuel och David har som vanligt vaknat halv sju, men däremot inte fått lunch på vanlig tid, utan grävt djupt bland pralinerna i asken på soffbordet i vardagsrummet. Eva ställer fram ännu en sillburk och säger till sin svärfar, som ansluter från gästrummet:
– Hans, vill du be för oss? 

Svärfar tackar ”käre Jesus” för familjens gemenskap. ”Tacka fan för att han är tack–sam” tänker Eva, med spisrosor som letar sig ner över nyckel–benen. Anna längtar efter en snaps men får ändå sitt ”amen” på rätta stället. De sätter sig kring bordet och tomrummet efter pappa blir än mer påtagligt. Det finns inte längre någon att vända sig till, att rådfråga, att samtala med. Studierna fungerar allt sämre, stressen växer över att klara poängen för att få behålla studiemedlen. ”Men det kanske blir lite pengar nu” tänker hon.

– Smaka på det hemgjorda! säger Thomas och räcker skålen med Evas äppelmos till mor och svärmor. Thomas hade insisterat på att köpa hus med trädgård, för pojkarnas skull. ”Tänk att få skörda obesprutad frukt!” var mantrat som burit dem genom otaliga visningar på helgerna. Resultatet blev ett renoveringsobjekt, samt ett förstört höstlov. Det var bara då som Eva haft tid att ta reda på årets enorma äppel–skörd. Resan hon hoppats på blev inte av, de löpande utgifterna växte mer än kalkylerat och Thomas var på konferens. Men nu kanske det skulle bli lite pengar, kanske tillräckligt för att leja hantverkare till bad–rummet på övervåningen.


– Ursäkta? Anna ler generat mot Hans som säger något till henne.
– Jag sa att Barbro och jag reser till S:t Petersburg över nyår. Har du varit där? Jag vet att du reser en hel del, Eva har berättat...
”Vad har hon nu sagt?” tänker Anna, och svarar:
– Nej, i Ryssland har jag aldrig varit. Hon har ingen lust att parera följdfrågor om vad hon kan få för jobb efter sin utbildning, hur det kom sig att hon åkte till Ryssland för att studera laserfysik, och hur hon kunde vara i S:t Petersburg i flera veckor utan att besöka vare sig Eremitaget eller Peter–Paulfästningen.
– Men du måste åka till S:t Petersburg, du bara måste! säger Barbro från andra sidan bordet, och Anna befinner sig plötsligt i en korseld av underbara resminnen som levereras av systerns svärföräldrar.  

När kaffet och ris à la maltan serverats tystnar alla då mamma knackar skeden mot koppen.

– Det är visserligen inte jag som är värdinnan, men jag vill ändå tacka alla för att ni har kommit hit. Familjens gemenskap är det viktigaste i juletid, inte sant?
Alla hummar med, och Hans inandade ”jaa” har samma tonfall som en bönesuck.
– Men jag har också en särskild anledning till att vilja samla er.
”Nu!” tänker Eva.
– Ni har nog förstått att pappa lämnade en del efter sig.
Hon gör en konstpaus och ser ner i bordet. Barbro viskar ”Alldeles för tidigt!” och torkar sig i ögonvrån. Mamma harklar sig.
– Under hösten har jag tänkt på min gamla farmor som sa ”man tar inget med i graven”. Jag tycker alltså det är dags att pengarna får börja arbeta! Pengar ska komma till glädje, och därför har jag bestämt...
Eva ser för sitt inre hur hon glider ner i en halv–måne–formad jacuzzi. ”Hur länge kommer det att räcka?” undrar Anna. ”Mer än en termin?”

Tystnaden som varar en oändlig sekund bryts av mamma:
– ... därför har jag bestämt mig för att köpa lägenhet i Spanien!
Det enda som hörs är Samuel som tuggar knäckebröd med öppen mun.
– Men så trevligt! säger Barbro till sist. Var då?
– I Marbella. Jag reser dit efter Trettonhelgen och stannar åtminstone i ett par, tre månader. Ni andra kan väl hälsa på? På sportlovet, till exempel?
– Underbart! utbrister Hans. Ett underbart förslag!  

David rapar, utan att Eva reagerar.
– Får vi gå från bordet, Kalle Anka börjar nu, säger Samuel.
– Gör det. Men säg till när tjuren Ferdinand kommer.
– Varför då? frågar David, utan att få svar.

Efter att ha gnott som Hacke Hackspett för den perfekta julmiddagen, som skulle krönas med den perfekta julklappen, har Eva försjunkit i en övermätt apati. Det enda hon vill är att alla ska gå hem så att hon i lugn och ro kan drömma sig bort till tjuren Ferdinands äng under korkeken.