Dikter

Ett trots allt framrusandes

Det exceptionella
som en utslungad stuckatur
ett ogenerat språk
brustet inunder till himlens klänningstyg
så där som vid fragment

och något vidrört
uti ett rummets orubblighet
att antas form av
utsprång och i den av uppluckrad jord
avser ett blänkes gåtfullhet
i att nalkas en gryningsbild
få flyta till kännedom om inför där
skuldror vecklas ut
i doft av strandelement
Sade jag något om
ett sakralt sken likt undermedveten nakenhet
sammanfallet hår nacke ljusvolym
kring ett höljes tidsrymd
ett brospanns glänsande spännvidd
– av vacker energi.

© Hans-Olof Boström

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information