Kortprosa

Ett steg i rätt riktning

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad onsdag, 23 maj 2007 10:20

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 1944

Ett steg i rätt riktning

Beslutet hade minsann inte varit lätt att fatta, men stolt kunde han konstatera att han fixat det. Morsan skulle ju bli heltokig, men va fan han var ju vuxen nu och måste ju ta egna beslut. Särskilt stolt kände han sig över att det verkligen var hans eget beslut, inte ens Lasse visste om det. Ingen annan än han själv hade valt detta.

Pannan rynkade sig när han tänkte på det, lite taskig kände han sig allt men nu var det som det var med det. Dom skulle ju ut och ta en bärs i kväll så det var väl bäst att berätta allt innan ölen började rinna nerför strupen. Fyllesnack var aldrig bra när det gällde viktiga saker.

Pelle kände sig glad och nöjd samtidigt som en viss nervositet härjade i magtrakten. Han slog ifrån sig oron och hoppade in i duschen, det skulle bli helt perfekt det var han nästan säker på.

Lasse kom och ställde hemvant in ölen i kylskåpet. Han hade ingen egen lägenhet utan bodde med sin morsa och två småsyrror i en trea med uthyrningsrum. Inte speciellt kul när man var nitton bast och testosteronet härjar vilt och pockande.  Det hände lite då och då att Pelle lånade ut sin enrummare för ömma lekar mellan Lasse och någon av hans flammor. Faktum är att Lasse nog hade förfört fler flickor i lägenheten än han själv gjort.

Han skulle kolla upp om det gick att hyra ut lägenheten till Lasse i andra hand, men det var nog svårt eftersom han var arbetslös.

– Du Lasse jag har nåt att berätta, kom och sätt dig.

– Värst vad allvarlig du låter då. Ska du dö, eller? sa Lasse samtidigt som han sprättade första ölen och tog en stor klunk.

– Nä, det hoppas jag att jag inte ska. Men jag ska sticka från stan.

– Va fan, säger du? Lasse satte sig rakt upp och stirrade.

– Jag ska jobba som volontär i Gambia.

– Gambia, är du inte klok eller är du redan full? Pelle ställde sig upp.

– Ingetdera. Jag åker om en månad och du är den första som får veta det. Inte ens morsan vet nåt. Jag ska jobba som elektriker på ett stort bygge och jobbet varar minst två år. Ska du med?

– Är du helt vrickad? Inte åker man väl frivilligt till ett land fullt med blattar. Nu var Lasse så upprörd så han svepte resten av ölen och hämtade en ny. Ta en öl och glöm Gambia. Du har ju för fan ett kneg här hemma. Har du glömt det?

– Jag vill pröva på nåt nytt innan jag stadgar mig. Du vet ju att vi snackat om att göra nåt innan man blir en Svenne på riktigt. Innan man sitter med kärring, ungar och kör omkring med en Volvo i förorten.

– Stadga sig, vem fan har tänkt göra det än. Världen är ju full av brudar. Kom igen nu Pelle, så krökar vi loss och fixar ett ragg. Det är länge sen du fick omkull en brud. Kom igen.

– Sorry, jag har liksom ingen lust med det. Bli inte sur nu, Lasse. Jag ska höra om det går att du hyr lyan i andra hand när jag är borta. Hyran är ju jättebillig.

– Visst, visst men va fan, menar du verkligen allvar?

– Jag längtar samtidigt som jag är skitskraj. Kan du inte hänga på? Det behövs alla möjliga hantverkare.

– Aldrig i livet! Jag skulle nog hamna i finkan direkt. Du vet ju min inställning. Men det är i och för sig bra att du snor ett jobb av dom eftersom dom är här och får våra jobb.

– Lasse, lägg av.

– Nu ska jag ut och sörja min kompis. Ska du med?

– Okej, om du slutar fåna dig.

Morgonen, eller rättare sagt dagen därpå, vaknade han med en äcklig smak i munnen och en avdomnad arm. Försiktigt vred han huvudet mot det som tyngde armen. Ett virrvarr av svar hår syntes ovanför täcket... Försiktigt vek han undan lakanet och såg rakt på en söt liten varelse som fortfarande sov.

Han vågade knappt röra sig men var bara tvungen att gå på toa så han lirkade försiktigt fram armen.

Hon vred sig och vände sig mot väggen.

Snabb som en iller slank han in på toan.

– Jäklar, jäkla... shiit. Minnesluckan från i går innefattade helt klart tjejen i sängen.

Vem tusan var hon, så jäkla typiskt... shiit, shiit.

Han tog sig till köket så tyst han kunde och satte på tebryggaren samtidigt som han blandade en Treo, en dubbel. Medan han satt där och våndades hörde han hur hon tassade ut på toa. Det spolade och så stod hon bara där. Insvept i hans lakan, rufsig och helt underbar.

– Hej, sa hon blygt, Får man en kopp?

– Visst, självklart, Pelle sprang upp och glömde att han var helt näck, men satte sig genast som han upptäckte det. Knallröd!

– Lugn, jag kan ta själv. Och inte behöver du vara blyg, du visade mig allt igår. Hon tog sig en mugg och satte sig ner mitt emot honom. Linda, jag heter Linda, du minns kanske inte det?

– Linda, visst minns jag det. Hmm… läget annars?

– Bra, eller så bra man nu kan må efter en helkväll. Du då?

– Bra, bara fint.

Nu skrattade hon och drack upp teet.

– Jag tar en dusch om det är okej?

– Visst det är okej. Pelle drog snabbt på sig ett par jeans så fort hon försvann in i badrummet.