Noveller

Ett minne tar sig fram över vågorna

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad måndag, 23 januari 2012 16:00

Skriven av Nina Linder

Träffar: 326

Något större ekonomiskt ansvar hade farsan aldrig. Större delen av lönen överlämnades till Staten i form av skatt, vilket han missnöjt poängterade varenda gång inköp gjordes. Skatten speciellt var ett aldrig svikande ämne från farsans högljudda tyckanden och tänkanden. Flertalet var de kvällar då det högljudda tyckandet fick grannarna att banka hårt i väggen. Tyckandet och bankandet fortsatte ett halvår fram och få var de som överhuvudtaget hälsade i trappuppgången den sista tiden. Då farsan till sist inte kom överens med vare sig grannar, kommunalt boende, kommunens innevånare, Askersunds kommun eller något annat heller i Örebro län, så bestämde han sig helt enkelt för att bygga eget hus i Tolskepp, i Norrköpings kommun.

Katarina böjde sig fram och greppade ordentligt över den krokiga svarta och förvridna grenen som låg och guppade i det mörka havsvattnet. Hon daskade till vattenytan och det slagna vattnet sköt upp, landade och letade sig ned i hennes vänstra sandal. Hennes tunna sockor mörknade av vätan och hon rynkade hårt på näsan i irritation.

Fjärde flytten och det andra hemmet i Östergötland blev en klädgarderob modell större och garderoben stod hos faster Hanna i Tolskepp. Där fick de bo till det att det egna huset stod färdigt. I garderoben fick Katarina lära sig att vara tyst och snäll, där var det mörkt, varmt och kladdigt, men framförallt tyst. Då Nils vaknade upp under natten gick modern ut och stängde dörren. Ibland långa stunder och ibland lite kortare.

Mat eller blöjbyte, blöjbyte eller mat… Att du bytte skitungens blöjor var väl ändå bra för de luktade verkligen illa då de var påfyllda... Han tog tid på sig för att äta den lilla älskade sonen! Bara för att han åt ur flaska… ingen medfödd talang där heller!