Dikter
ensamhetens runa
- Detaljer
- Kategori: Dikter
- Publicerad måndag, 09 juni 2008 16:04
- Skriven av Helena Eriksson
- Träffar: 1045
ensamhetens runa
skall det obegripliga nånsin bli begripligt
skall det onåbara nånsin nås
skall det sänkta höjas till ytan
i oändlighet kan jag ställa frågan
men svaret är redan sagt
utslitet
obegripligt
leder mig ingenvart
visar mej inte vägen
men
DU förstår
du som är bäst
du var det från början
då tiden var ny
så drog en slöja fram
och tiden var inte längre ny
för dej
för mej
ett liv blev nytt
där ingenting var mitt
där ingenting blev mitt
jag drunknade i saknad
vaksam mot det okända
i allt det nya
en liten bländande kristall
i ett kronblad
Kommentarer
Din text var vacker och fin, vacker!
Men ensam är,den som ensam gör. Faktiskt;jag vet. Faktiskt. Dax att ta tag i livet men näbbar och klor och se vad som händer; faktiskt faktiskt något kul eller konstigt eller what ever; vem vet vad som händer helt enkelt?!
Tyckte om din text!
RSS-flöde för kommentarer på denna post