Krönikor
En klick smör
- Detaljer
- Kategori: Krönikor
- Publicerad måndag, 27 juni 2011 12:00
- Skriven av Madeleine Larsson
- Träffar: 669
Min morfar var en strävsam bonde med valkiga nävar och framtung mage. Födelseattesten visade en man som föddes under första världskriget och som beredskapssoldat upplevde det andra. Han tillhörde en generation som gick ut i arbetslivet redan som tonåring.
Under hela sitt långa liv arbetade han hårt, åt det som ställdes fram på bordet och lämnade aldrig en smula kvar på tallriken. Han tuggade köttbiten rakt av med dallrande fett, knastrande brosk och senor. Han försåg sig av julskinkans bortskurna fettrand som vi andra runt bordet lagt på tallrikskanten. Mjölken, som han drack flera glas av varje dag i stora klunkar, skulle vara från den röda förpackningen. I affären spanade han efter grädde med kort datum. Inte av snålhet utan för att den fungerade bättre när han vispade eget smör. Hårt smör som han saltade rejält och bredde på smörgåsen i tjocka lager.
När lightprodukterna invaderade kylskåpen och myndigheter varnande pekade på fettinnehåll i varje produkt fortsatte morfar envist att mumsa fett. Vi, den betydligt yngre generationen, de självutnämnda dietisterna, skakade på huvudet och suckade något om okunskap medan han underfundigt alltid svarade att "fett fläsk har ingen dött av".
Idag, när dieter som GI och LCHF satt krokben på tidigare kostråd kan jag önska att morfar fått uppleva hur trenden vände och att vi fick krypa till korset med ett hederligt paket smör i näven.
För fem år sedan dog morfar. Han avled stilla i hemmet två månader före sin 90-årsdag. Teorin om att "fett fläsk har ingen dött av" höll han stenhårt på ända in över slutmålslinjen.
© Madeleine Larsson
Kommentarer
med smör,ost,champi njonstuvning och lite fläsk? Jo jag håller med din morfar och
syndar en hel del på den vägen.
Maj: Tack. Det känns bra att inte alltid skriva "hittapå"texter utan även de som är tagna direkt ur vardagen.
Harrieth: Tack. Förutom bonde var han en utmärkt kock så i det här fallet är texten o minnena alldeles autentiska.
Nu tänker jag också, vi tror alltid att allt vi läser här om gamla tider är författarens sanning, men det vet vi ju egentligen inte eller hur? Andemeningen är ju det som går fram i din text, gammal kunskap kan förvärvas igen.
Tack Madeleine för din text som väcker så många minnen. Bra skrivet.
Maj
Mycket bra skrivet!
RSS-flöde för kommentarer på denna post