En härlig dag, del 2

Jo, så måste jag berätta att matte tror att hon lärt mej att apportera ägg så häromkvällen skulle jag bära in ett. Men jag var på mitt “springa som ett jehu-humör” så jag sprang iväg och slängde ägget nånstans och ingen har hittat det än. Man får väl visa att man har en egen vilja.

Ja annars har jag inte så mycket att klaga på mer än att jag inte får bita sönder mattes skoklackar. Fast det har jag gjort den sista veckan. Jag har bitit sönder tre skoklackar och hade förstånd att ta dem ifrån olika par skor också så nu är matte skolös. Matte ska köpa mej ett tuggben igen säger hon och TROR att skorna ska få vara ifred! Hmmm...

Och jag får inte på villkors vis får äga mattes och husses vattensäng. Korgen jag fick vill jag inte ha. Jag hatar de där mattorna som matte gett mej och drar ur inslagen i dem så att de blir som silar. Sen är de roliga att leka byte med som man släpar “hem” men att sova på, nej. Jag vill ha mjukare annars kan jag lika gärna späka mej och ligga hårt.

JAG vill vara i den SKÖNA vattensängen men får inte. Men för att de ska veta vem de har att göra med försöker jag alltid med mina framstötar varje kväll och matte och husse låter nästan dom där kacklande hön-sakerna ute så de skriker fast de försöker vara allvarliga och visa mej att jag inte FÅR.

Jag lägger kärvänligt upp mina framtassar i sängen och tittar dem djupt i ögonen. Medan jag ser dem i ögonen kravlar jag mej förrädiskt försiktigt centimeter för centimeter närmare dem och ligger LÅGT så att det inte ska märkas och till slut är det bara bakfötterna kvar på golvet resten av mej är i sängen jag vill vara i.

Matte säger flera gånger åt mej: “Nej, gå ner!”, och hivar ner mej men jag försöker igen. Man kan ju aldrig veta om mina ögon till slut gör verkan som JAG vill. Till slut måste jag inse att det inte fungerar ÄN och så springer jag alltid upp en runda över ena sänghörnet så att de ser att jag än inte har förlorat hela sängen alldeles. Det går så fort att de inte ens hinner blinka ifrån det jag hoppat upp tills jag hoppat ner igen.

Ni kan ju förstå vilken svikt jag har i hoppet och vilken schwung det blir på vattenmadrassen när det går så fort att matte och husse får nästan sjösjuka. Sen tittar jag på dem och lägger mej neranför deras säng. Så dumma de är om de tror de kan få ALLT som de vill. Fast nog älskar jag dem ändå...

Ja, sen har jag börjat höra nya toner från matte och husse nästan varje dag. Viktor han... men JAPPE HAN är finare han… han är mjukare han... han är inte lika burdus han... ja de hittar nya saker varje gång där jag överglänser deras gamla älskling och DET är inte dåligt.

Och det där med skorna. Matte, förlåter mej nog säkert för när hon sitter vid datorn slickar jag hennes fötter så trovärdigt kärleksfullt att hon inte kan annat än smälta.

Ja, sen kan jag också tala om innan jag slutar att tvåbeniongen där jag föddes skvallrade för matte hur man bär sej åt med en nafsande Jappe. Fy för den, för nu kan jag inte nafsa mer. Då tar matte mej om nosen och säger “Nej!” och hon är så snabb ibland att bara jag TÄNKER på att nafsa till kärvänligt ser hon det och jag ser på henne att hon ser och låter bli. Fast det kanske ändå är bra i längden.

Hälsa min hundmamma att jag blev en präktig hund och mina hundsyskon att fast de varit utställda och fått så bra placeringar så kan ingen vara så vacker som jag. Det är jag övertygad om och matte med. INGEN slår mej i skönhet fast jag nog är både rackaraktig och lekfull. Men det är ansträngande att vara en så kärvänlig hund så nu slutar jag min berättelse för ikväll.

Hälsningar från Jappe hundvalp

| Fler...

Kommentarer (1)

RSS för kommentarer

...
skriven av Berit Emilsson , mars 26, 2009

Hej Gunnel!
Jag tycker att dina kåserier om Jappe hundvalp är helt bedårande. Man riktigt ser framför sig denna pigga, busiga
och kärleksfulla lilla hundvalp. Man blir verkligen glad av
att läsa om alla hans eskapader.
Ser fram emot nästa avsnitt.
Berit

Namn

E-mail

Hemsida

Titel

Kommentar

Minska | Öka

Prenumerera via epost (Endast registrerade besökare)

Lägg till kommentar