Noveller

En dag på landet

landetPip, pip! Väckarklockan tjuter. Linda sträcker ut en sömnig arm och stänger av den. Bara znoosa en stund till.

Pip, pip, pip! Väckarklockan står och hoppar och blir allt strängare i tonen. Nu måste du gå upp, det känns som om klockan talar till henne.

Linda sträcker på sig, hon tittar ut genom fönstret. Det är tidig morgon, lite gråmulen, men det blir nog en fin dag. Idag är det dags att köra in höet. Gården där hon bor, tillsammans med sin treårige son Peter, är byggd på 1700-talet. Den ligger lite avsides vid skogskanten, det är vackert, med ägorna som sluttar ner mot sjön. I bakgrunden ses bergen som ännu har en liten hätta av snö på toppen.

Linda bor ensam med Peter, hans pappa klarade inte av barnskrik så han flyttade från dem när sonen bara var några månader, han avsade sig all kontakt och sen dess har de inte hört något ifrån honom. 

Linda hör att sonen har vaknat och går in till honom. Han är mjuk och sömnvarm. Hon stryker över hans svettiga hår och känner hur lycklig hon är över att ha honom. Han sträcker upp armarna och ger henne en kram. Han klarar lätt sina morgonbestyr själv, blaskar lite vatten i ansiktet, tar på sig sina kläder, så är han färdig. Ute i köket har Linda plockat fram frukosten. Peter får gröt, han vill hellre ha Kalaspuffar, men det får vänta till helgen, då blir frukosten lite festligare. Linda dricker kaffe och äter en smörgås.

Klockan går, korna väntar på att bli mjölkade. De står inne i ladugården på nätterna trots att det är sommar. Linda vill inte riskera att något djur blir rivet av lodjuret som många sett smyga omkring i omgivningarna. I ladugården möts hon av råmanden, de fyra korna är ivriga att bli mjölkade, det spränger i deras juver av all mjölk som samlats under natten. Katten stryker sig mot hennes ben, även den väntar på att få sin mjölk.

Kommentarer   

 
#7 Arne Enarsson 2011-06-14 13:56
En dramatisk berättelse där handlingen rusar fram i högt tempo. Lättläst och välskriven. En detalj bara, tidsmässigt borde den placerats 30-40 år tillbaka i tiden. Har man så lite som fyra kor idag får man inte lämna mjölk till mejeriet och aldrig i kanna...
Men strunt i det, här gäller konstnärlig frihet!
Citera
 
 
#6 Maj Mohrin 2011-05-18 21:22
Tack Anette. Mina noveller slutar oftast lyckligt. :-)
Citera
 
 
#5 Anette Rosenberg 2011-05-18 18:08
Maj, en kuslig historia, skönt att den slutade lyckligt. Lättläst och bra berättat.
Citera
 
 
#4 Maj Mohrin 2011-05-17 21:37
Tack Yvonne! Roligt att du tyckte min novell var spännande. :-)
Citera
 
 
#3 Yvonne Kristensson 2011-05-17 18:52
Oj, vad spännande, kunde inte få datorn att byta sida snabbt nog så att jag kunde komma till nästa sida! Bra växlingar i berättelsen. Tycker det här var kanon!!
Citera
 
 
#2 Maj Mohrin 2011-05-17 15:00
Tack Lennart, roligt att du tyckte om min story. Tack också för tipset om gestaltning,det är svårt men viktigt. Jag är uppväxt på landet och har många minnen från de olika skeendena i gårdens skötsel, men det är länge sen, nu brukas gårdarna på ett helt annat sätt.
Maj :-)
Citera
 
 
#1 Lennart Björk 2011-05-17 12:34
Spännande och bra berättelse, Maj! En misslyckad sjukhusreform har tyvärr gjort storyn fullt trovärdig. Du visar prov på goda insikter i bondelivet. Bra berättat!
Dock - ett litet tips. En gestaltning av Lindas känslor när hon blir "hysterisk" skulle ge "ökat liv" åt den fina berättelsen.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information