Noveller

Dubbelliv

Emelie Eliasson

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad torsdag, 14 april 2011 16:00

Skriven av Emelie Eliasson

Träffar: 309

Han satt i sitt arbetsrum när de första symptomen bröt ut. Han kunde höra andetagen från sina sovande barn två rum bort. Grannarna som pratade eller satt framför Tv:n. Någon som var ute och rastade sin hund. Han tappade pennan som han höll i och föll ihop över skrivbordet. Alla papper flög åt alla håll. Han försökte dämpa ljuden genom att hålla för öronen, men förgäves.

Olika dofter stack i näsan. Resterna från middagen flera timmar tidigare, kaninen ute i snön och hundens fuktiga päls. Det brände och sved så starkt att han var tvungen att hålla för näsan.

Han reste sig häftigt från stolen. Brydde sig inte om att den for omkull och landade på golvet med en hård smäll. Han lämnade arbetsrummet och skyndade sig mot ytterdörren. Slet upp den och kastade sig ut i den kalla vinterkvällen. Kroppen var så varm att det kändes som att han hade feber. Det brändes överallt. Som om han stod i lågor. Han klev ut i snön som var iskall mot hans fötter, men som svalkade och gjorde det någorlunda uthärdligt. I några sekunder, innan allting blev värre.

Knakandet i kroppen gav honom panik. Han sprang genast därifrån. Tog i med all den styrka han förmådde uppbringa. Sprang bort mot den skyddande skogen som låg mellan Torvalla och Odensala.

Han kämpade för att behålla självkontrollen som långsamt höll på att glida honom ur händerna. Tankarna blev mer och mer osammanhängande. Och smärtan tvingade honom att fokusera på var han satte fötterna för att han inte skulle tappa balansen. Någonstans hoppades han att det skulle gå över. Att allt skulle bli som vanligt igen. Men smärtan var för stark, för verklig. Den drog honom tillbaka till nuet, till hans flykt från det oundvikliga. Han visste att han inte skulle komma undan den här gången heller. Men han ville ändå tro att det fanns en chans att det skulle gå över.

Stegen blev tyngre. Snön kändes som att gå i lera. Som att den drog i hans fötter för att hindra honom från att nå skogen och det skyddande mörkret inne bland träden. Han hörde kaninen som flydde. Hörde dess pickade hjärtslag. Kände doften av rädslan. Ofrivilligt ändrade han riktning och följde efter ljudet och doftspåret. Kände en omättlig hunger och drabbades av en brinnande lust att slita sönder.