Kåserier

DET SKALL VARA TYST

Detaljer

Kategori: Kåserier

Publicerad fredag, 23 januari 2009 07:36

Skriven av Lennart Björk

Träffar: 1189

DET SKALL VARA TYST

DET ÄR onsdagskväll i ett av Huvudkommunens ytterområden. SL-bussen kränger fram och de flesta av oss passagerare sitter som passagerare brukar göra här hemma i Sverige, sitter och försöker obesvärade se rakt fram. Lika nollställda i nunan som Buster Keaton på sin tid. Andra tycks vara fördjupade i eller sova bakom en kvällstidning. Eftersom det inte finns någon berusad i bussen är det heller ingen som pratar, endast chaufförens röst ekar ihåligt ur högtalarna när han på bruten svenska ropar ut hållplatserna. Bussen är halvfull, så även den herre som ramlar på strax efter Alvik. Den överförfriskade löser fumligt biljett, vinglar fram i gången och drösar ner på ett säte intill en dam utan kvällstidning. Han försöker omedelbart inleda samtal med oss övriga Buster Keatonkopior men får ingen respons, vilket ger nykomlingen anledning till följande monolog.

– NI HÅLLER tyst ja, lika bra de'. Man måste kunna hålla tyst, det geller att hålla tyst i de' her landet, förstår ni, tyst måste man va', tyst, tyst. Tyst som en mus ska man va', tyst som en liten mus.

Han stöter menande damen bredvid lätt i sidan.

– Hehe, ja, ja, f'låt lilla damen men man brukar seja så, de' e' inte ja' som hittat på de'. Man brukar liksom seja så, hehe, ja, ja, de e' bara ett uttryck, liksom... Men som en... ja, liksom en staty ska man sitta och hålla tyst. Inte seja nå't, bara hålla tyst. Som en... ja, som en staty, lilla damen, de' e' vel ett 'asseptabelt uttryck eller...?

Han nickar eftertänksamt, tuggar lite avigt och fortsätter sedan.

– Ni e' allihopa lyckliga ni som kan konsten å' va' tysta, de' e' en stor konst. Å' har man tagit sej en bersa eller så, då geller de' å' va' tyst för dom lyssnar, snuten alltså, dom lyssnar. Har lest de' i blaskan ser ni, SÄPO, hör ni, aj, aj. Recker inte me' å' sila snacket å' sån't, nä' de' e' fult å' snacka i de' her landet. Inte juste alls, ser ni. Kan komma me'i register å' sån't.

Med ett energiskt nickande spikar han fast sin tes. Damen bredvid verkar märkbart besvärad där hon trycker sig mot bussens vägg.

HAN ÄR ganska oförarglig och en viss munterhet tycks sprida sig i bussen, om än tveksamt ju närmre man sitter honom. Han får dock inget gensvar, alla kan ju konsten att hålla tyst för vi är ju nyktra. Glädjespridaren fortsätter, nu vänd direkt till damen bredvid som kritiskt granskat den förtappade.

– Har festat lite, förstår damen, annars skulle en annan 'åsse suttit å' va'tt tyst.

Damen knycker förnärmat på nacken och vänder sig bort. I den mån den förtappade kan, fixerar han henne och plötsligt glimmar det till i hans redan blanka ögon. Han ler saligt när han gör sitt, psykologiskt sett, eleganta utspel genom att fråga.

– F'låt en annan damen lilla, men går den her bussen till Kaknästornet?

MEDVETET eller omedvetet, men med denna fråga slår han an på en mycket vital sträng hos oss människor. Eftersom Kaknästornet ligger rakt motsatt bussens färdriktning inser alla, inklusive damen ifråga, att kisen gjort bort sig och är ute och reser i dubbel bemärkelse. Just detta att veta bättre än någon annan i förening med en bekräftelse på spritens förbannelse, blir för mycket för vår dam som skadeglatt utbrister.

– Kaknästornet, inte går den här bussen till Kaknästornet inte. Ja, ja - jag säger då det, så går det.

Med en ny knyck på nacken slår hon fast sin sens moral och inväntar med belåten min övriga passagerares uppskattning för sin klarsynthet.