Noveller
Det finns barn som försvinner!
- Detaljer
- Kategori: Noveller
- Publicerad fredag, 28 januari 2011 10:00
- Skriven av Annmarie Forsell Nilsson
- Träffar: 517
Grinden! Ken tittade sig omkring på dagisgården. Ingen fröken i närheten och inga barn som lekte utomhus. Varför kommer inte mamma och hämtar mig? Ken stack tummen i munnen och tittade ännu en stund mot den öppna grinden. Byxorna höll på att glida ner, Ken stack ena handen i resårkanten på de röda byxorna och hivade upp shortsen en bit. Värmen från solen fick honom att sätta händerna på huvudet. En geting surrade runt honom, då började han vifta med båda armarna. Getingen gav sig inte iväg. Han tog några steg närmare grinden. Då stack det till i armen och det började svida rejält. Mamma, måste till mamma, sa han högt och började springa. Ut genom grinden, ut på gångbanan. De små stenarna på gångbanan stack i fötterna. Stannade, var någonstans var han? Han tittade ner i marken och gick runt en stor sten som låg i vägen. Tårarna började komma, det värkte i armen. Vek av från gångbanan, han såg en större väg, cykelbanan. Ingen i närheten och mamma var på jobbet.
Emelie låste upp cykeln, slängde en blick på barnstolen, hoppade upp och cyklade iväg. Vägen till dagis var längre än vanligt. Första dagen på det nya dagiset. Kens dagis hade stängt. Hon trampade på, nästan 18 grader, det tog hårt i uppförsbackarna. Undrar hur Ken har haft det idag? tänkte hon. Emelie längtade efter att få hämta Ken, det gav henne extra energi. Tramporna gav motstånd, men det brydde hon sig inte om, fort till dagiset. Hon pustade ut och ställde cykeln intill staketet på dagiset. Öppnade dörren och ropade.
– Jag kommer för att hämta Ken!
En ung dagisfröken kom ut i hallen och tittade förvånat på Emelie.
– Jag trodde du redan hade hämtat honom, säger flickan.
– Hämtat, då hade jag sagt till när vi gick.
– Ja, det var länge sedan vi såg honom.
– Länge sedan! Ser ni inte till… barnen. Ken hittar inte här!
Emelie rusade omkring i alla rummen på dagiset. Öppnade dörrar, tittade i toaletterna, ut i köket och in i förrådet. Det pirrade hela tiden i magen. Hon försökte trycka ner illamåendet, som magen kurrade om. Huvudet måste fungera, vad gör hon? När hon kom tillbaka in i salen, såg hon hur fröken satt på en stol och stirrade rakt ut.
– Men för helsike gör något! Har du ringt polisen? Ken har varit borta flera timmar? Var är telefonen?
Dagisfröken segade sig upp från stolen. Gick till expeditionen och visade med handen telefonen på skrivbordet. Emelie ringde 112 med darrande fingrar.
Emelie rusade ut till cykeln, upp och iväg, gångväg fram och runt i kvarteret. Skulle hon ta en sväng förbi poolen. Den låg mitt i området, inget staket som skyddade. Ken kan inte ha gått så långt, kved hon fram. Tänk om Ken inte kommer tillbaka till henne? Hur lever man vidare då? Det finns barn som försvinner! Den fruktansvärda tanken fick Emelie att känna hur hjärtat började blöda. Hennes son var ute och gick någonstans. Ingen visste var han var.
Kommentarer
Annmarie
Annmarie
Först blev jag lite konfunderad. Vad handlar det om? Barn som försvinner. Men det stämmer ju! Det är ganska vanligt att små barn vill ta sina egna vägar. Utan att avslöja hur det går i din berättelse, så tycker jag att du har skildrat barnets upplevelse och framförallt satt orden och uttrycken för barnets ålder väldigt bra.
RSS-flöde för kommentarer på denna post