Kortprosa

Jan Myrefelt

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad torsdag, 01 oktober 2009 07:00

Skriven av Jan Myrefelt

Träffar: 833

Det är mina drömmar som håller mig vaken

Käre John, min broder sätt dig och vila, innan solen kommer fram ur havets djup. Låt den värmande ångan lämnar våra kroppar. Det är kylan som band gräsets frost, där nattens strider stod.

Så minns jag dig Käre John du krigare som sökte din fiende. Du har spårat mig vart än jag har gått, det var din mening. Jagad över gungande fly, där gölarna bodde med sin dubbelbotten har jag sprungit.

Som en utsvulten hund har du Käre John flåsat i mina spår. Varför, Käre John lät du mig inte gå? Vi bröder stöpta ur samma Moder Jord, varför drev du jakten Käre John? Över mörkar vatten där ljuset aldrig kommit åt, där har jag gömt mig vid klippans kant. Du vill slåss och förgöra, din tid räckte inte till.

Som ringar på öppet vatten har du jagat mig, där vinden tog mig som ett torrt löv i sin sista storm.

Högt på himmelns moln har jag rest, seglat över alla himlens hav.

Käre John var väntar du dig att finna i din jakt. Så sökte du efter mina steg, bortspolade i nattens regn över bergets kala hjässa. Jag har klätt mig i grävlingens skinn, gömt mig i stenrösen, slingrat mig som ormen runt sin egen kropp i lek.

Din kniv bär märken och eggen är slipad på livets sten och har lämnat sina spår på offer. Knivens egg blänkande och kall kyler halsens värmande blod. Stöt dolken i mig stå upp och slåss innan natten kommer vill jag resa till dödsriket. Ack, att få se himlens port öppnas för oss döda.

Dina hastiga flämtande andningar har jag hört, känt din andedräkt i min näsa, för att senare fly bort från dig. På flyens svarta gölar, har du lämnat din spegelbild för den som kan se djupet.

Så har jag hört din mullrande röst eka genom skogen, tung i benen löpte du bort över fallna träd. I regnet gömde jag mig, i droppen så klar, för att höra näckens sorgsna spel.

Vi är våra motpoler i evighetens jakt så flyr vi som tiden visar sin spegelbild över årets liv.

Jag har sett dig Käre John i natten då din kalla skugga lade sig över den slitna stentrappan. Du frågade efter mig bakom din mur av lögner.

Jag är i mina drömmar som håller mig vaken.

© Jan Myrefelt