Noveller
Det är lättare att lämna än att bli lämnad
- Detaljer
- Kategori: Noveller
- Publicerad onsdag, 11 januari 2012 08:00
- Skriven av Amanda Mattsson
- Träffar: 206
Ibland, när man är med om hemska saker, sker ett uppvaknande i ens liv. Man kan tro att jag fick ett uppvaknande den dagen jag fick veta att jag hade cancer. Men det fick jag inte. Uppvaknandet kom efteråt.
Det var en tuff tid i mitt liv. Cancern hade spridit sig till flera organ och var av den aggressiva sorten. Läkarna visste inte om de skulle få bort allting. Jag fick gå på cellgiftsbehandling och spendera mycket tid på sjukhuset.
Och mitt i allt fanns den där saknaden. Saknaden efter hans smaragdgröna ögon och gyllenbruna lockar. Saknaden efter att ha hans trygga armar runt mig. Åh, jag kunde sakna det så att det värkte i hela kroppen! Ändå hade jag bara mig själv att skylla. Det var jag som hade tagit avstånd från honom och inte tvärt om. Trots det ångrade jag mig inte. För jag visste att hur ont det än gjorde nu var det ingenting emot hur ont det skulle göra sen, om jag hade stannat hos honom och väntat på att han skulle lämna mig. Det gör ont att lämna, men det gör ännu ondare att bli lämnad.
Det var en regnig oktoberförmiddag. Jag satt på sjukhussängen och väntade medan jag såg hur regndropparna åkte rutschkana längs fönsterrutorna. Jag avskydde att vara ensam, samtidigt som jag till viss del avskydde att få besök. Jag avskydde att vara den här personen som alla tyckte synd om. De medlidsamma blickarna, att bli behandlad som om jag vore gjord av glas. Det gjorde det omöjligt att glömma bort att jag var sjuk. Inte för att jag någonsin skulle kunna det, men ibland önskade jag att de åtminstone ville låta mig försöka.
Plötsligt kom en sjuksyster in och avbröt mig i mina melankoliska tankar.
”Å, vad bra, du är vaken!” utbrast hon med ett förbryllande leende på sina läppar. ”Du har besök”, Hon kollade snabbt mina värden. ”En riktigt stilig ung man!” Jag hann knappt fundera på vem det kunde vara innan han dök upp i rummet och försatte mig i chock.
