Dikter

DEPRESSIONENS VITA YTA

DEPRESSIONENS VITA YTA

ImageSom på is,

där tanken inte får fäste.

 

Lugnet före stormen,

före ensamhetens vita rum

före obesvarade inre rop.

 

Jag simmande i nedre djup;

med känslans oförutsedda hemligheter.

 

Att vara under frusen tid:

den blindes stund med den blanka dagen,

som inte lämnar någon i fred.

 

Någonstans i det inre

finns ett okrönt rike, ett stim av röster,

som plötsligt kan stiga upp

och bryta igenom den tunna dagens hinna,

fånga själen med tystnadens sköra nät.

 

En mörk  värme samlar kraft.

Den rör sig i avlägsna rum,

med obetänksam tanklöshet.

 

Det inre och nedre:

oberäkneligt närvarande,

en utvisad ensamhet, avvisad.

 

Rummets entoniga klockslag

kan komma och gå,

utan varning eller förpliktelser,

utan att ens störa min dag,

som inga visare kan fånga.

 

Som på is

där tanken inte får fäste.

 

Ensamhet.

   

© Hans-Evert Renérius

 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information