Dikter

Den sköra strängen

Kanske var det just konfrontationen

så som kyssen av hopsmälta ansikten

stumheten i brytningsljuset med sakta rörelser

i den allra första tunna vinglinjen


vidrörd i känslan av som utstrålas av ett

överväldigande, azurblå i pupillen


och i någots som lovats i det starkt inunderstrukna strecken

som till sanningshalter, tystnadsplikter

och i skrattgropar som aldrig glömmer


de vackra regnet, snäckorna och stenen

den sista inandade tornsvalan genom det svala

morgongräset


och det i bönen tysta evigheten

som bär det borttonade i tanken djupa omkretsen

– och såg löven falla, täcka över sommarstigen.

 

Kommentarer   

 
#1 Harriet Gullin 2009-03-13 11:52
fin dikt. "den sista inandade tornsvalan" gillade jag :-)
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information