Kåserier

Den lilla djävulen i ladugården

djavulFritt översatt vid matbordet efter högläsning från en gammal isländsk sagobok:

Prästen Sæmundur Fróði (Fróði=den vise), som levde i Island under slutet av 1000-talet, hade en gång en dräng som alltid svor som en borstbindare i ladugården. En dag varnade han honom:

”Tag dig i akt du, bondpojke. Djävulen och hans smådjävlar lever på människornas svordomar och deras ovårdade språk.”

”Om så är fallet, då ska jag aldrig ovårdat språk igen”, svarade pojken. ”Jag ska inte mata dem mera med svordomar.”

”Ja, det ska vi snart få se”, sa Sæmundur, “Om du tar det på allvar eller inte.” Och han kom med en av smådjävlarna och placerade honom i ladugården.

Bonddrängen tyckte inte om den nya gästen. Den lilla djävulen gjorde allt han kunde för att irritera honom och han fick jobba hårt för att hålla inne med sina svordomar. Men han lyckades trots allt, och han kunde själv se hur djävulen krympte och blev mindre och mindre framför hans ögon. Detta gjorde honom glad och han slutade helt att svära inne bland korna.

Men en morgon när han kom ut i ladugården var allt där i en enda stor röra! Saker var omkullvälta och hade slagits sönder och mitt i allt stod korna, alla sammanbundna vid varandra i svansarna. Tvärarg vände sig drängen mot den lilla djävulen, som mager och klen låg i ett av båsen, och han fullkomligt hällde sin ilska och sina hemska svordomar över honom. Men medan han gjorde det såg han till sin fasa att djävulen plötsligt väcktes till liv. Snabbt blev han fetare och fetare, piggare och piggare och fettvalkar växte fram. När pojken såg det försökte han lugna ner sig själv och slutade svära. Han förstod nu att prästen hade haft rätt.

Och sen den dagen sade han aldrig ett enda fult ord. Den lilla djävulen som levde på hans svordomar är sen länge borta ur historien. Det vore bäst för oss alla om vi kunde lyssna och ta lärdom av denne dräng. 

 

© Lina Nestor

Kommentarer   

 
#2 Matilda Wallenberg 2011-10-19 23:00
Välskriven och bra text Lina!
Hälsningar från en som inte använder svordomar och helst skulle höra mindre av dessa i vardagen :-| Det finns många andra ord att nyansera sig med i vårt rika språk! Istället för att kanske(omedvete t) tillkalla den onde eller missbruka Guds namn. Gud nämns hela tiden (herregud, guud ja, men guud osv) i vårt sekulära land.. Hmm
Citera
 
 
#1 Lennart Björk 2011-10-13 10:45
Mycket sedelärande, Lina! Visserligen kan svordomar vara mäktiga pukslag i språkets orkestrering, men man bör nog inte bygga sin musik på enbart pukor.

Best rgds // Lennart
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information