Humor

Den Gula Dutten

Detaljer

Kategori: Humor

Publicerad måndag, 14 maj 2007 10:02

Skriven av Inger IMSE Segerstedt

Träffar: 2668

Den gula Dutten

Foto: Tuulikki Räisänen

Enligt ljudnivån som trängde ner till oss som bebodde soffan så var det fest i huset. Mycket riktigt, sofflocket lyftes upp och fumliga händer började rota omkring bland oss. Hoppas vi slipper... men nä sån tur har vi inte.

– Skattkistan vi spelar Skattkistan, det är ju jättekul, fnittrade värdinnan.

– Okej, låt gå för det, sluddrar någon.

Med klumpiga och okontrollerade rörelser viks spelplanen ut och vi ställs i startposition.

– Gul, jag vill ha den gula dutten.

  Ja, ja, det spelar väl för fan ingen roll vilken dutt man har, huvudsaken att tärningen lyder, säger granngubben.

– Vadå lyder, tror du att det är levande varelser? Eller har du fylldille redan?

Detta blir inte kul, alltså det är jag som är den gula Dutten. Min kille är den blåa och så är det våra vänner röd och grön. Oftast har vi en rätt så angenäm tillvaro. Vi ligger och rullar omkring i vår lilla låda utan alltför stora besvär. Men så infinner sig sådana här sällskapsspelkvällar. Oftast med en kraftig doft av alkohol omkring bordet.

I kväll är doften påtaglig och ljudnivån är redan störande. Mycket riktigt så uppstår det bråk nästan genast, Han som ska flytta min kille, den blå Dutten, flyttar omkring lite hur som helst.

– Jävla fuskpelle, så där kan du ju inte göra. Du tar ju för fan två rutor i stöten, minst. Flytta tillbaka.

– Nä vadå, jag står ju här jag slog ju en sexa och fick slå om.

– Det går ju inte spela om du ska fuska hela tiden. En stol skjuts undan och välter, gubbarna raglar in i rummet.

– Skitgubbe du ska alltid bråka, grannfrun blir sur.

Värdinnan plockar ihop oss i all hast och jag trillar oturligt ner på golvet och rullar under soffan. Typiskt min otur, hur ska jag nu komma till rätta?

Dagen efter kommer grannfrun in och tackar för senast och ber om ursäkt för sin fulle gubbe, som vanligt. Hennes vidrige hundrackare fick förståss syn på mig och hips vips så var jag i hans mage.

Fy tusan så slemmigt och äckligt, shit, shit!

Senare på kvällen släpptes hundfan ut och som vanligt lade han en kabel på “vår” gräsmatta. Som en galning pressade jag mig fram och ut i frihet. Inte behaglig att ligga där i skiten men stanken avtog faktiskt rätt så snabbt.

Hela den förbaskade vintern låg jag där i en torkad hundskit under snötäcket och längtade till lådan och mina vänner. Plötsligt så väcktes jag ur min dvala, det var full rulle i trädgården. Krattor och spadar jobbade för fullt.

– Titta morsan en sån där Dutt, en gul en, sa minsta ungen. ( En sån raring)

– Jaha, va bra, sa mamman förstrött.

– Hade vi inte borta en sån från Skattkistespelet? Vi tog ju en knapp istället för den gula Dutten.

– Kanske det, du får väl gå och kolla.

Villigt lämnade den lille gullungen sin kratta och gick in i stugvärmen. Äntligen inomhus hann jag tänka innan han hade sökt reda på mitt hem och bytte ut knappen.

Mina kompisar välkomnade mig och frågade var i hela friden jag hållit hus? Och hur jag haft det?

– Rent ut sagt så har jag haft en skitvinter, ni då?