Kortprosa

Den gamla tramporgeln

Inger Linnea Johansson

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad tisdag, 15 februari 2011 16:47

Skriven av Inger Linnea Johansson

Träffar: 450

Runt om mig massor med ljus och människor som är glada. Sång och musik. Och mina tangenter stämmer in i en skön harmoni. Jag fattar inte men bryr mig inte. Jag lever och jublar högt i alla tonarter. Ja, högre än någonsin förut. Att en och annan felstämd tangent gör sig påmind betyder inget. Jag är med. Och människorna lyssnar till mina toner som blir till musik. En ung kvinna spelar på mig och som hon spelar! Hon böjer sig ner, smeker mina tangenter och rör mjukt vid mig. Aldrig har någon spelat så på mig. Jag ger allt för denna osannolika underbara stund.

Nyss stod jag i mörkret i församlingshemmets sal. Då och då hände det att någon ambitiös städerska tog ett tag med dammduken över mina tangenter. Men för det mesta stod jag där orörd. Mer och mer försjönk jag i en slumrande tillvaro. Inte tänka, inte känna, inte se, inte höras. På ett antal år hade jag förvandlats till ett neutrum på väg att dö.

Det hände att jag rycktes ur min dvala av att någon hastigt och litet valhänt tryckte ner några tangenter och/eller tungt trampade på pedalerna. I början försökte jag utnyttja tillfället och tog i av alla krafter: ”Hör mig, se mig” men den som spelade drog sig förskräckt undan. Det blev allt kallare och mörkare och ensammare runt mig.

För mycket länge sen användes jag varje dag till att spela psalmer och barnsånger på. Jag hanterades av mer eller mindre hårdhänta och spelkunniga. Visst tryckte barnen på mina tangenter så det skar i öronen och visst fick jag mina törnar men det var ändå en bra tid. Ibland fick bråkiga pojkar sitta bakom min rygg och skämmas över sina hyss. De flesta grät men en och annan ristade in bokstäver i min svarta yta. Det hände mycket kring mig på den tiden men så en dag flyttade jag in i församlingshemmet. Där fick jag en stillsammare tillvaro. Bar en och annan begravningssamkväm eller symöte. Där har jag nu stått i många långa år.

Ända tills idag då allt förändrades. En ljus ängel fick syn på mig. Började spela och sjunga med klockren stämma. Och sen spontant: ”Dig vill jag ha.”

Jag är i himlen!

© Inger Linnea Johansson