Den dansande

jag kanske vill säga något annat ljuga om beständigheten och ordningen

ändå kan jag inte förhindra avlägsnandet av tingens former i tunna flagor

stora sjok vi rör om det synliga dammet till en geometrisk konstruktion

eget fall neråt i bilderna jag kanske vill säga minns du den nyföddas fötter

var så små att du kunde gömma dem i handen de begravda ler mot oss

vi finns i deras gener mellan det som kommer ihåg och ihågkommandet

ingenting är avgränsat utan oss skulle inte finnas den andliga dimensionen

vi söker den hos varandra finner de andra ogripbara summerade till tecken

den döda siffrans avlägsna former plötsligt tvivlar vi på själens förtöjning

i materien insikt säger oss det finns inget tidsrum eller efter åratal

av erfarenheter ingen trygghet i orden bara den dansande dansar ständigt

mellan växelverkan ett kaotiskt sönderfall denna tanke är omöjlig att få ta på

jag kanske vill säga något ha kontroll över annat språket övervakar mig.

© Alicja Lappalainen

| Fler...

Kommentarer (3)

RSS för kommentarer

...
skriven av Ethel Hedström , april 15, 2010

Väldigt speciellt. Vackert. Jag får läsa långsamt för att förstå och ta in varje ord.

Ovant format
skriven av Torgil Höckergård , april 15, 2010

Tack för "De dansande" Det för mig ovana formatet utan skiljetecken gör att jag stannar upp och tänker efter hela tiden genom dikten. Ordföljden får hela tiden ny betydelse. Och allt djupare mening. Återknytningen på slutet var elegant.

...
skriven av Inger IMSE Segerstedt , april 16, 2010

Mycket tilltalande och samtidigt svårt att läsa.
Håller med Torgil.

Namn

E-mail

Hemsida

Titel

Kommentar

Minska | Öka

Prenumerera via epost (Endast registrerade besökare)

Lägg till kommentar