Dikter

De sitter inträngda i soffans hörn

De sitter inträngda i soffans hörn

lyssnar till min andedräkt

iakttar tankarna

håller mig vaken.


Jag matchar alla plagg

till deras nakna kroppar

förändrar hårets färg

föryngrar deras ålder.


Allra helst skall de förbli

jämngamla med sin dotter

men inte yngre.


Ofta instämmer de med mig

ibland förnekar de våldsamt

men allt i tystnad

uttryckslöst som två trädockor.


Så leder de den monologen

tills morgonljuset öppnar mitt ögonlock

då barnets rörelse i drömmen

avskiljer dem från rummet

till en skugga på gardinens mönster.

 

Kommentarer   

 
#3 Ursula Weichler 2009-05-20 13:46
Håller med Harriet, den är mystisk, fast på ett fängslande sätt. För mig handlar den om avstånd och om kommunikationsb rister, som att ord är som prylar och kan ställas av någonstans. Det gillar jag!:D
Citera
 
 
#2 Anette Rosenberg 2009-05-19 22:49
Lite huvudbry, men jag tolkar din text i form av en dröm och i drömmens värld kan ju allting hända! Nu kanske jag är helt fel ute men jag kunde inte få ihop texten på något annat sätt.
Citera
 
 
#1 Harriet Gullin 2009-05-19 21:37
Lite mystisk den här dikten. :-)
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information