Kortprosa

Dan före dan

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad måndag, 15 december 2008 15:00

Skriven av Maj-Len Lyth

Träffar: 815

Dan före dan

“Mamma! Vad är det för dag i dag?” Flickan kliver ur sängen och gnuggar sömnen ur ögonen.

Pappa- och mammadockan ligger i sovrummet. Hon tar mammadockan och går med henne nerför trappan och in i köket. Risgrynsgröt ska det bli idag. ”Det tycker min lilla dotter om. Med mycket socker och kanel på, och mjölk till".

Adventsstjärnan i fönstret har ramlat ner. Flickan hämtar tape och klistrar upp den. Det är skräpigt på köksbordet. Det var stökigt i går kväll, men flickan höll för öronen och lyckades somna i alla fall. Hon stängde dörren till sitt rum. Nu lägger hon en röd duk på bordet och dukar fram tallrikar och skedar. Så ställer hon ljusstaken med fyra ljus mitt på bordet och låtsas att hon tänder alla fyra ljusen. Hon får inte ha tändstickor för mamma.  

“Gröten är klar!” Mamman kommer från spisen med en rykande gryta i handen.

En titt in i sovrummet säger flickan att pappan inte kommer upp till frukosten, så hon sätter sig själv och mamman vid bordet.   

“Kom nu, vi måste iväg”. Mamma står i dörren. “Men ta på dig kläderna någon gång då. Sitt inte där och lek. Du kan väl i åtminstone klä på dig själv”. Mamma plockar upp jeans och en tröja från golvet och kastar kläderna på flickans säng. “Skynda dig nu. Vi har sovit för länge. Vi får köpa nåt på vägen att äta”.
 
Dockorna får sitta där de sitter. Flickan tar på sig kläderna och snart är de ute. Handen högt där uppe, trottoarens plattor är suddiga, fötterna hinner inte med. Hon snubblar. Mamma dras med i fallet och de ligger båda två utslagna mitt på trottoaren. Människor går förbi. Flickan ser dem inte, men så hör hon en röst.

“Hou, hou, hou. Har ni så bråttom? Julafton är inte förrän i morgon. Jag ska hjälpa er. Så, lilla vän. Ingen fara, ni hinner”.
 
De reser sig. Borstar av sig och samlar ihop sina saker.
 
“Oj, oj, oj, säger mamma. Det var en snäll farbror”. Hon borstar av sina kläder med den lediga handen. ”Men var tog han vägen?”
 
Flickan reser sig. Hon hann inte se så mycket men hörde rösten. ”Hou, hou, hou. Ni hinner.” Hon ser upp på sin mamma som står där så fin i sin blåa kappa och det ljusa håret som det glittrar så vackert om.

“Mamma, varför har vi så bråttom? Julafton är inte förrän i morgon”.
 
Mamma ler. “Du har rätt. Vi hinner”. De går några kvarter. “Titta här”, säger mamma. “Här går vi in”. Hon har stannat till vid ett litet café. “Vi hinner”.
 
De beställer varm choklad, lussekatter och pepparkakor. De sitter vid fönstret och flickan ser de glittrande girlangerna som vajar över gatan.

“Vad önskar du dig i julklapp, mamma?” Det ångar från chokladen, pepparkakorna är söta och goda. “Det här var mysigt, mamma”.

“Jag kommer att komma för sent till jobbet, men det gör ingenting. Det är ju julafton i morgon. Då ska jag inte jobba. Vad vill du ha i julklapp då?”
 
“Ett par skridskor kanske, eller en pulka vill jag ha”.

“Det var dyra saker. Nej, nu måste vi gå. Jag vill ju inte bli av med jobbet”.
 
Mamma släpper henne vid dörren och rusar vidare. “Hälsa mormor”, ropar hon i trappan. “Jag hämtar dig i eftermiddag”.

Hos mormor sitter flickan hela dagen och virkar på den grytlapp som mamma ska få. Hon har bara den sista yttersta kanten kvar. Den ska vara taggig och det är inte så lätt. Mormor kan, men flickan vill göra själv. Mamma ska bli så glad när hon får en grytlapp som flickan gjort alldeles själv. Mormor hjälper henne med paketet och att knyta en fin rosett med det röda julsnöret.

“Vilken tur att du hade så fina snören mormor”.