Kortprosa

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad fredag, 11 december 2009 09:00

Skriven av Ing-Marie Ingemarsson

Träffar: 1061

Dagislucia

Fröken har varit på förskolan sedan klockan sex, och har dagen till ära kjol. Hon är nyduschad har blåst håret och har toppat allt med glitter. Alla pepparkakor är bakade. De gjordes förra veckan tillsammans med barnen. Julblommor står på bordet, röda servetter och kaffekoppar i plast står framdukat. Saften är blandad och lussebullarna framlagda på fat.  Allt är upplagt för luciafest. När de första barnen ramlar in har de sista dropparna i kaffebryggren inte ännu runnit ner.  Alla ska vara färdigklädda står det på inbjudan, skönt för fröken att slippa. Efter en stund har flera barn anlänt och med glitter i påse, och kronan i hand sliter förvirrade mammor i sina barn, knyter glitter och trycker på tomteluvor på barnens hjässor.

”Så så”, säger fröken tryggt

”Nu kan ni lämna era barn till oss vi tar hand om det där, gå ni och sätt er”

Föräldrar börjar leta efter stolar och sätter sig i spändförväntan med blicken vänd mot dörren.  Nu bakom dörren, står alla barn med fröken,

”Ni två får gå först”, säger fröken.

”Kommer ni ihåg hur vi övade?”

Barn mellan 1 år till 5 går med sakta steg och tåget går långsamt in mot det stora lekrummet, med två små lucior i täten, och barnen sjunger för full hals:

”Ute är mörkt och kallt…”

Det är då det stora kaoset inträder, pappor med den största blixt man kan hitta börjar fotografera samtidigt som flera digitalkameror och mobiltelefoner smattrar av ljus.

De minsta har ännu inte hunnit in och kommer alldeles av sig av ljuset. Fröken drar barn än hit än dit föser tomtar och pepparkaksgubbar fram och tillbaka allt medans blixtrarna lyser över alltihop. Efter några minuter avtar blixtrandet barnen står där de ska och fröken viskar en teaterviskning:

”Tipp, tapp…”

Sånger börjar så smått ljuda igen och nu börjar lilla tomten tröttna och skriker för full hals som bara en frustrerad tvååring kan göra.  Han ser snart sin mamma bland alla ansikten och sedan är det en tomte mindre i tåget. Den enda stjärngossen tappar sin strut och biter förvirrat i stjärnan. Under tiden ljuder sången och fröken sjunger,

”Får vi pepparkakor sedan?”

Fröken hyschar.

”Nu tar vi lusse lelle!”

Efter den sista ramsan som är baka baka liten kaka, börjar återtåget och fröken börjar sjunga på ”Ute är mörkt och kallt” och föser barnen framför sig så att de börjar gå. Sången ljuder ut i ingenting och applåder börjar ljuda från lekrummet, barnen rusar in till sina föräldrar och tjattret tar vid. Det pratas och letas efter platser och någon spiller ut saft. Fröken är snabbt framme med en trasa.

”Finns det mjölk?” Hörs det från en förälder,

”Mjölk.” Fröken rusar ut i till köket och hämtar mjölk

”Får jag ta kort på dig och lilla tomten?”

”Visst”, svarar en leende fröken som numer inte är lika fräsch och hon känner hur svetten droppar under hennes tröja.

På kvällen slänger sig en trött och utpumpad fröken i soffan. Sätter på teven och ser hur Sveriges lucia börjar sakta skrida fram på teveskärmen. Snabbt byter hon kanal, hon tänker i sitt stilla sinne med en varm kopp the framför sig, det är ändå tur att det bara är lucia en gång om året.

© Ing-Marie Ingemarsson