Dikter
Caféet
- Detaljer
- Kategori: Dikter
- Publicerad tisdag, 31 januari 2012 15:00
- Skriven av Kari J Koljonen
- Träffar: 362
Sida 1 av 4
En kväll slog jag mig ned i skymningsljuset
på ett café som jag alltid
skyndat förbi,
det klaraste minnet
ifrån det där huset
är en handmålad vas
med en maskros i.
Gräset bredde ut sig
under stolar och bord
taket var ett hål
mot en himmel ständigt blå.
Att finnas var nog
utan svek och fagra ord
något som blott
den besökande kan förstå.
Kommentarer
Gläds över att texten når fram och så, tror faktisk att jag har fastnat i rim och det känns gammal "tvångströja" på något sätt :)
Tack för din kommentar!
Ja, som plåster på ett sår eller smärtan i densamma, är det vi valt att kalla för visdom.
Tack för din kommentar!
KJK
Oj, så bra det här är!! Det flyter på så bra och melodiöst och jag tycker om berättelsen och visdomem i dikten. Ser fram emot att få läsa fler av dina dikter!
Din dikt leder mig med i rytmen och ordvalen från början till slut. Så behagfullt rimmat att jag inte märker att dikten är på rim, förrän en bit in i dess svep. Bäst tycker jag om de åtta första raderna.
RSS-flöde för kommentarer på denna post