Vilken härlig dag
Nu är jag fin i håret med ny färg och ljusa slingor. Ögonbrynen fick sig också en släng när jag ändå var i farten. Många sköna kronor gick det åt men det var det värt. Efter en härlig lunch åkte jag till demensboendet där min bästa väninna bor. Det var en lugn dag, en av de få. Vi satt på balkongen, det blåste en skön sommarvind och vi småpratade. Min väninna ville sjunga så vi stämde i med Vedholm och Tjocka Lasse så det ekade mellan husraderna, den följdes senare av flera kända låtar. Vi skrattade mycket och det värmer i hjärtat att se hur ögonen får liv och alla rycks med. Sen fikade vi kaffe, saft och gott doppa. Jag åkte därifrån fortfarande småskrattande och jag vet att alla just vid det tillfället mådde bra.
Vad jag önskar är att flera pensionärer och daglediga tar sig en timme lite då och då och besöker ett demensboende. Det behövs så väl att de boende får se nya ansikten och att de får träffa människor som har tid att prata och sjunga. Det behövs så lite men betyder så mycket.