Blogginlägg i kategorin MyBlog
Upplagd av Mia ElmqvistMia Elmqvist
Mia Elmqvist har inte lagt till bio
Användaren är offline
den tisdag, 11 maj 2010 i MyBlog I mitt senaste inlägg på min hobbyblogg tar jag upp fenomenet särskrivning igen, efter en kommentar som jag fick på mitt första inlägg i ämnet, där jag är öppen med att om särskrivningar tycker jag inte.
Men däremot är jag inte emot personer som särskriver! Bara fenomenet i sig. Har vi "språkmänniskor" som väl man får säga att vi som tycker om att skriva är, en tendens att vara för mycket språkpoliser?
Bör vi vara mer toleranta? Bör vi tolerera särskrivningar t.ex? (Jag "tolererar" dem i bloggtexter osv, men INTE i officiella och professionella texter! Ajabaja! Läs: kvällstidningar, reklambranschen... m fl)
Går det att "rätta" någons språkfel utan att bli kallad språkpolis? Jag minns från textkritiklektioner på mina utbildningar. Första gången någon skulle "kritisera" min text kände jag lite kramp i magen. Vi fick lära oss hur man ger textkritik - lyft fram något positivt innan du går in på negativ konstruktiv kritik, avsluta med något positivt. Var saklig och konstruktiv, inte personlig. Det är en konst. Just när det gäller språk och text så verkar det vara väldigt förknippat med oss som personer. Kritik på hur vi skriver eller pratar kan ses som kritik mot mig personligen.
Hur hanterar du kritik på din text eller ditt språk? Hur ger du kritik?
Upplagd av Mia ElmqvistMia Elmqvist
Mia Elmqvist har inte lagt till bio
Användaren är offline
den tisdag, 11 maj 2010 i MyBlog I mitt senaste inlägg på min hobbyblogg tar jag upp fenomenet särskrivning igen, efter en kommentar som jag fick på mitt första inlägg i ämnet, där jag är öppen med att om särskrivningar tycker jag inte.
Men däremot är jag inte emot personer som särskriver! Bara fenomenet i sig. Har vi "språkmänniskor" som väl man får säga att vi som tycker om att skriva är, en tendens att vara för mycket språkpoliser?
Bör vi vara mer toleranta? Bör vi tolerera särskrivningar t.ex? (Jag "tolererar" dem i bloggtexter osv, men INTE i officiella och professionella texter! Ajabaja! Läs: kvällstidningar, reklambranschen... m fl)
Går det att "rätta" någons språkfel utan att bli kallad språkpolis? Jag minns från textkritiklektioner på mina utbildningar. Första gången någon skulle "kritisera" min text kände jag lite kramp i magen. Vi fick lära oss hur man ger textkritik - lyft fram något positivt innan du går in på negativ konstruktiv kritik, avsluta med något positivt. Var saklig och konstruktiv, inte personlig. Det är en konst. Just när det gäller språk och text så verkar det vara väldigt förknippat med oss som personer. Kritik på hur vi skriver eller pratar kan ses som kritik mot mig personligen.
Hur hanterar du kritik på din text eller ditt språk? Hur ger du kritik?
Upplagd av Mia ElmqvistMia Elmqvist
Mia Elmqvist har inte lagt till bio
Användaren är offline
den måndag, 10 maj 2010 i MyBlog Timmarna går. Natten blir senare och senare och morgonen och väckarklockan kommer allt närmare.
Måste sova. Snart ska jag gå upp. Måste sova. Blir så trött i morgon annars.
Men tankarna vill inte sluta snurra. Vad gör ni då? (Klicka - länken går till min nya blogg)
Upplagd av Mia ElmqvistMia Elmqvist
Mia Elmqvist har inte lagt till bio
Användaren är offline
den måndag, 10 maj 2010 i MyBlog Timmarna går. Natten blir senare och senare och morgonen och väckarklockan kommer allt närmare.
Måste sova. Snart ska jag gå upp. Måste sova. Blir så trött i morgon annars.
Men tankarna vill inte sluta snurra. Vad gör ni då? (Klicka - länken går till min nya blogg)
Upplagd av Mia ElmqvistMia Elmqvist
Mia Elmqvist har inte lagt till bio
Användaren är offline
den söndag, 02 maj 2010 i MyBlog http://www.meraord.se
Mitt första inlägg handlar om tystnad i texten. Finns det?
Det är kanske lite "fult" att göra reklam för sig själv på det här viset, men vi vet ju alla hur svårt det är att få "läsare"... Speciellt i bloggvärlden.
Jag vill skriva om text på ett seriöst sätt, och för att kunna göra det, behöver jag läsare. Någon att "diskutera" med och ha ett utbyte med.
Jag är ordberoende. När jag ser orden formas på min datorskärm vartefter jag skriver så känner jag liksom ett litet glädjespritt inne i själen.
Bokstäver bildar ord som bildar meningar som bildar stycken och blir till något större! En text, en berättelse, ett budskap.
Häftigt!
Upplagd av Mia ElmqvistMia Elmqvist
Mia Elmqvist har inte lagt till bio
Användaren är offline
den söndag, 02 maj 2010 i MyBlog http://www.meraord.se
Mitt första inlägg handlar om tystnad i texten. Finns det?
Det är kanske lite "fult" att göra reklam för sig själv på det här viset, men vi vet ju alla hur svårt det är att få "läsare"... Speciellt i bloggvärlden.
Jag vill skriva om text på ett seriöst sätt, och för att kunna göra det, behöver jag läsare. Någon att "diskutera" med och ha ett utbyte med.
Jag är ordberoende. När jag ser orden formas på min datorskärm vartefter jag skriver så känner jag liksom ett litet glädjespritt inne i själen.
Bokstäver bildar ord som bildar meningar som bildar stycken och blir till något större! En text, en berättelse, ett budskap.
Häftigt!
Upplagd av Mia ElmqvistMia Elmqvist
Mia Elmqvist har inte lagt till bio
Användaren är offline
den torsdag, 30 april 2009 i MyBlog Jag glömde min bok hemma.
"Typiskt" tänkte jag när jag föreställde mig hela resan hem från jobbet utan bok. Lång, seg...
Men hade jag haft boken, hade jag helt missat historien om mamman och sonen.
Mitt emot mig satt en mamma. Först var hon ensam. Till dess att hennes mobil ringde.
"Hej hjärtat! Var är du? Jag sitter i andra vagnen." Rösten söt och fluffig som sockervadd.
På Östermalmstorg börjar hon att vrida och vända på sig och titta sig omständigt omkring i den proppfulla vagnen. Så sken hon upp.
"Här är jag, hjärtat! Heeej mammas älskling". Sockervadd med söt sirap på toppen. Bredvid henne sätter sig en blond fräknig jeansklädd liten kille på kanske 10-11 år. De båda munpussas.
"Hur är det med dig?" frågar mamma.
"Jo tack. Det är bara bra faktiskt. Skolan har verkligen gått bra idag. Jag har haft jätteroligt"
"Vad roligt att höra hjärtat". De munpussas igen. Denna gång på sonens initiativ.
De börjar diskutera hans vänner. I diskussionen använder han ordet "skojsam" och mamma säger att han måste "vårda sina relationer". Och ja, det är ju verkligen viktigt, håller han med om, hjärtat.
När tåget anländer i Ropsten skiljs våra vägar åt. Det sista jag hör är:
"Nu måste vi rusa!" säger mamma.
"Ja, nu är det verkligen bråttom om vi inte ska missa bussen!" säger hjärtat.
Bättre än boken!
Upplagd av Mia ElmqvistMia Elmqvist
Mia Elmqvist har inte lagt till bio
Användaren är offline
den torsdag, 30 april 2009 i MyBlog Jag glömde min bok hemma.
"Typiskt" tänkte jag när jag föreställde mig hela resan hem från jobbet utan bok. Lång, seg...
Men hade jag haft boken, hade jag helt missat historien om mamman och sonen.
Mitt emot mig satt en mamma. Först var hon ensam. Till dess att hennes mobil ringde.
"Hej hjärtat! Var är du? Jag sitter i andra vagnen." Rösten söt och fluffig som sockervadd.
På Östermalmstorg börjar hon att vrida och vända på sig och titta sig omständigt omkring i den proppfulla vagnen. Så sken hon upp.
"Här är jag, hjärtat! Heeej mammas älskling". Sockervadd med söt sirap på toppen. Bredvid henne sätter sig en blond fräknig jeansklädd liten kille på kanske 10-11 år. De båda munpussas.
"Hur är det med dig?" frågar mamma.
"Jo tack. Det är bara bra faktiskt. Skolan har verkligen gått bra idag. Jag har haft jätteroligt"
"Vad roligt att höra hjärtat". De munpussas igen. Denna gång på sonens initiativ.
De börjar diskutera hans vänner. I diskussionen använder han ordet "skojsam" och mamma säger att han måste "vårda sina relationer". Och ja, det är ju verkligen viktigt, håller han med om, hjärtat.
När tåget anländer i Ropsten skiljs våra vägar åt. Det sista jag hör är:
"Nu måste vi rusa!" säger mamma.
"Ja, nu är det verkligen bråttom om vi inte ska missa bussen!" säger hjärtat.
Bättre än boken!