I alla recept numera skall man ringla lite olivolja över salladen, rotfrukter som skall ugnsbakas eller filéer som skall ugnsstekas.

Vad är det för fel på verben hälla, strila, spraya eller stänka? Ringla är dessutom för mig mycket mer trögflytande än vad olja normalt är. Är det åter en av dessa nya modeord som dyker upp.

Och vad skall jag göra med den fina glasflaskan för olja med spraymunstycke. Den verkar vara helt ute.//MS

I alla recept numera skall man ringla lite olivolja över salladen, rotfrukter som skall ugnsbakas eller filéer som skall ugnsstekas.

Vad är det för fel på verben hälla, strila, spraya eller stänka? Ringla är dessutom för mig mycket mer trögflytande än vad olja normalt är. Är det åter en av dessa nya modeord som dyker upp.

Och vad skall jag göra med den fina glasflaskan för olja med spraymunstycke. Den verkar vara helt ute.//MS

Mat är terapi.

För några år sedan följde jag utvecklingen på ett äldreboende. I starten lagades maten på avdelningen. Gästerna deltog i matlagningen, efter förmåga. Det kunde röra sig om att delge egna recept, potatiskalning, dukning eller bara sitta i köket och känna dofterna. Menyerna var varierade men med tonvikt på husmanskost. Ambitioner saknades dock inte att lägga in nya rätter med tanke på de nya svenskarnas matkulturer.

På sin födelsedag fick man önska sig en favoriträtt och alla medgäster fick förstås också denna rätt.

Det var en sann glädje att se hur gästerna lyste upp när kalvdans, hemgjort rotmos med fläsklägg, ärtsoppa och pannkakor, kalops, fiskgratäng eller panerad fisk serverades. Diskussionerna gick höga om olika kryddningar och smakminnen berättades. Här handlade det minsann inte om färdigköpta fiskpinnar.

I rationaliseringens tecken följde sedan år av matleveranser från storkök i en eller annan regi. Om jag minns rätt levererades maten ett par gånger i veckan och alltså inte varje dag. Det var inget fel på maten  Näringsriktig var den också.

Mat är terapi.

För några år sedan följde jag utvecklingen på ett äldreboende. I starten lagades maten på avdelningen. Gästerna deltog i matlagningen, efter förmåga. Det kunde röra sig om att delge egna recept, potatiskalning, dukning eller bara sitta i köket och känna dofterna. Menyerna var varierade men med tonvikt på husmanskost. Ambitioner saknades dock inte att lägga in nya rätter med tanke på de nya svenskarnas matkulturer.

På sin födelsedag fick man önska sig en favoriträtt och alla medgäster fick förstås också denna rätt.

Det var en sann glädje att se hur gästerna lyste upp när kalvdans, hemgjort rotmos med fläsklägg, ärtsoppa och pannkakor, kalops, fiskgratäng eller panerad fisk serverades. Diskussionerna gick höga om olika kryddningar och smakminnen berättades. Här handlade det minsann inte om färdigköpta fiskpinnar.

I rationaliseringens tecken följde sedan år av matleveranser från storkök i en eller annan regi. Om jag minns rätt levererades maten ett par gånger i veckan och alltså inte varje dag. Det var inget fel på maten  Näringsriktig var den också.

En gråmulen regnig eftermiddag i Göteborg går jag in på det lilla italienska caféet.

Värmen slår emot mig. Det är nästan fullsatt och barägarna har fullt upp med tillredning av expresso, latte och cappucini. Ett och annat bakverk gå

En gråmulen regnig eftermiddag i Göteborg går jag in på det lilla italienska caféet.

Värmen slår emot mig. Det är nästan fullsatt och barägarna har fullt upp med tillredning av expresso, latte och cappucini. Ett och annat bakverk gå

Columbus blev tio år. Efter tre dagars sjukdom fick han gå bort i fredags.

Han var en egensinning och inte alls kelen svart katt med vit buk och vita tassar. Lägg därtill tofsar i öronen. Kom till oss halvt förvildad och var då mager som en sticka. Hoppade utan ansats rakt upp från golvet för att landa högst upp på köksskåpen.

Varje fredag när jag kom hem hoppade han upp på hallbyrån och det var då,  som han också  spann och jag kunde i nåder få smeka honom.

Vid tillfällen när det vankades oxfilestrimlor eller färsk fisk strök han sig smeksamt kring ben och händer.

En snacksalig katt var han.

Columbus blev tio år. Efter tre dagars sjukdom fick han gå bort i fredags.

Han var en egensinning och inte alls kelen svart katt med vit buk och vita tassar. Lägg därtill tofsar i öronen. Kom till oss halvt förvildad och var då mager som en sticka. Hoppade utan ansats rakt upp från golvet för att landa högst upp på köksskåpen.

Varje fredag när jag kom hem hoppade han upp på hallbyrån och det var då,  som han också  spann och jag kunde i nåder få smeka honom.

Vid tillfällen när det vankades oxfilestrimlor eller färsk fisk strök han sig smeksamt kring ben och händer.

En snacksalig katt var han.

Tro det eller ej. I år deltog jag i Blodomloppet med mina arbetskamrater. För säkerhets skull valde jag 5 km promend dvs för min del flanera. Kvällen var solig och snart gick jag mig varm. Mitt knä protesterde men jag slog dövörat till. Väl i mål väntade en härlig picnic med yoghurt, skinka, rökt lax och potatissallad.

Nog kändes det i alla muskler som inte använts på länge och väl hemma somnade jag ovaggad.

Tro det eller ej. I år deltog jag i Blodomloppet med mina arbetskamrater. För säkerhets skull valde jag 5 km promend dvs för min del flanera. Kvällen var solig och snart gick jag mig varm. Mitt knä protesterde men jag slog dövörat till. Väl i mål väntade en härlig picnic med yoghurt, skinka, rökt lax och potatissallad.

Nog kändes det i alla muskler som inte använts på länge och väl hemma somnade jag ovaggad.