Vill bara uttrycka min åsikt om att Anders Jakobssons blogg blivit nedstängd.

Jag tycker det är helt åt fanders rent ut sagt.

Har vi inte tryckfrihet i detta land längre?

Var går gränsen för det fria ordet?

Vem ska dra den gränsen???

Tillbaka vid min kära laptop.

Förhoppningsvis ska jag även snart vara tillbaka här på SkrivarSidan med nya alster.

Inte ett ord har jag skrivit under hela sommaren. Varit helt avstängd. En konstig känsla vill jag lova.

Under morgonens promenad lyckades jag i alla fall få in ett uppslag i min hoptorkade skrivarskalle, så vem vet kanske kommer det en ny text redan imorgon....

Tiden är på ständig resa!

Framåt hela tiden, vare sig vi vill eller inte.

Tiden som har passerat för mig den senaste månaden har dock känts tom. Orden har inte velat lägga sig rätt. Eller snarare inte velat infinna sig överhuvudtaget. Nu måste jag försöka lösa detta. Har mycket svårt att skärma av mig. Vill vara ensam när jag ska skriva och just nu lever jag inte i en sådan tillvaro. Med make och vuxen son i huset mest hela tiden, tar jag inte tag i mitt eget liv, fast jag får, och till och med uppmuntras till det. Alla ljud stör min tankebana.

Funderar på att ta på mig hörlurar och hänga upp en skylt på dörren: Stör ej! Ett vrak försöker arbeta!

Tills dess vill jag önska alla er som lyckas skriva, god fortsättning.

Så är den då här Sommaren!

Med alla sin förväntningar.

En del uppfylls men en del uteblir.

Sommaren som är för kort och passerar för fort.

Regnet ska helst falla på natten. Myggen ska suga någon annans blod. Benen ska bli vackert gyllenbruna i ett nafs. Fjolårets kläder ska passa. Pengarna ska räcka till mer än vanligt och hushållssysslorna ska utföras utan ansträngning.

Idag har jag varit till Sara Lidmans hemby.

På väg hem från en fjälltur svängde vi in till Missenträsk för att leta reda på Saras hus. Gissa om jag blev besviken då vi inte hittade det!

Inte en upplysningskylt så vitt vi kunde se.

Jag ska dock försöka forska lite, vet att man kan hyra (eller genom stipendier ) huset för att sitta där och skriva. Det skulle vara mysigt att få göra det någon gång. Känna Didriks ande sväva ovanför skallen medan man sitter och skriver, det vore nåt det....

När jag nu åter beslutat mig för att ta itu med mitt manus, känns det så där lagomt kul.

Skrivarflödet har inte riktigt infunnit sig.

Men skam den som ger sig. Jag VET att det inte är enkelt men vill att det ska vara trevligt i alla fall. Läser just nu igenom allt jag skrivit och letar pärlorna....

Och visst hittar jag en del som gnistrar men ack  och ve så många som saknar glans.

Lite stolt är jag att jag lyckats ominstallera skrivaren så att jag kan skriva ut mina ord på papper, vilket jag tycker underlättar när jag ska läsa texten om och om igen.

Lycklig är jag som själv får välja vad jag vill göra. Visserligen kan kroppen sätta käppar i hjulet men det har jag vant mig efter många år som "icket arbetsför". Det gäller att hålla fantasin och det goda humöret vid liv. Att ibland vika av, en tid, från den tänkta vägen tills läget förbättrats.

Just nu ät jag inne i en period med splittrade sysslor. Hösten är en intensiv period för mig. Jag känner mig så levande och vill så mycket. Hösten inspirerar mig!

Ständigt bär jag på skrivarlusten. Medan jag storstädar köket, när jag går mina promenader, när jag lagar mat eller gör allt det som jag ständigt gör. Allt och inget.

Jag väljer själv!!!

Nog är det väl underbart att man har rätt att hitta på vad som helst i sina texter!

Själv har jag börjat på en ny text (igen) och hade en idé om hur den skulle utformas, glad i hågen satte jag igång.

Men under gårdagens promenad fick jag en annan idé (igen) och nu blir det till att snabbt som attan skriva ner det. Och ändra (igen) i den ursprungliga texten.

Visst är det fantastiskt med skrivandet? Det är bara att skriva om och ändra som man själv vill. Tills man är nöjd.

Om man nu blir det....

Borde det inte räcka med att naturen själv skapar katastrofer???

Måste människan orsaka fler???

Jag lider med de utsatta folken.

För vilken gång i ordningen vet jag inte, men det kvittar. Huvudsaken att jag knappar på tangenterna igen. Har börjat på en novell....om jag hinner få till den kanske jag skickar den till novelltävlingen. Trots att jag bestämt att bara skriva för mig själv och inte tävla....men jag är nu en sådan karaktärslös människa så jag ändrar mig allt som oftast.

Försökte skicka in ett bidrag till boktips men det blev visst en helt ny grupp eller vad nu blev... Jag ville i alla fall bara tipsa om en mycket bra bok som heter Boktjuven.

Läs den!

Vi vet alla att vi lever i ett avlångt land med många olika växtzoner. Detta märks särskilt tydligt när våren nalkas.

Jag glädjer mig åt min vår.

Långsam, nyckfull och tvekande.

Men ack så ljuvlig.

Vi får vänta ganska länge men desto skönare när solen ger oss lov att ta av oss långkalsongerna!

Känner att jag måste skynda mig....

Skynda mig att skriva för brinnande livet....

Undrar varför???

Jag har väl all tid i världen....

Nä nu har jag inte tid att blogga längre, måste skriva, skriva, SKRIVA!!!!

Igår hade jag en sådan där lyx dag som gör mig så glad.

Först var jag på mammografiundersökning, som inte låter så lyxigt kanske, men det tycker jag att det är!

Man blir kallad och får sina bröst undersökta (ihopklämda, aj..) för att kolla så man inte  bär på cancer. Nog är det märkligt att inte ALLA tar den chansen, visserligen kostar det resan och 100 kronor men om vi rannsakar oss så slösar vi mer pengar på onödiga ting. Eftersom jag är av ett "cancersläkte" och att min syster drabbades av bröstcancer när hon var i min ålder så känns det verkligen angeläget att göra dessa undersökningar. Nu är det bara att hoppas på det bästa....

Därefter så gick jag med min son på biblioteket. Vi tog en kopp i cafét och läste lite tidningar sedan strövade jag omkring och njöt av atmosfären och lånade ett par böcker.. Vi var där en och en halv timme innan vi rattade fyra mil hem...välbehållna.

Snacka om LYXDAG!!!!

Oj vad det är länge sedan jag var "aktiv" här på sidan... Men allt har sin tid som min söta mor sade när hon inte hann med!

Har slitit med mitt manus och kört fast, börjat om, kört fast, givit upp, startat om....ja ni fattar.

Håret har vuxit och grånat!

Nu har jag genomgått en enkel operation som tarvar ett stilla liv i fyra till sex veckor ( hi, hi tur att Irène  gjort ett förtydligande om hur man ska skriva siffror!) så nu ska jag verkligen strunta i allt annat och bara skriva.

Hoppas att jag får till det. Vill ni så är ni välkomna att följa mig på min skrivarblogg

För att kravla sig tillbaka från skrivkrampens ödsliga trakt så måste man ta till vissa knep. Inte för att det alltid hjälper men det kan vara värt en försök.

Det har funnits en tid när jag inte ens har ansträngt mig att ta mig fram till skrivarlusten utan valt att bara låta tiden gå, men nu MÅSTE jag göra ett försök att komma igång.

En helt vansinnig tid egentligen eftersom våren medför så många andra måsten, men nu blev det så här, för mig, i år!

Har tidigare lånat boken "Att skriva" av Stephen King och tycker att den är en bra handbok i skrivandets svåra konst. Nu har jag beställt den och fick den häromdagen till min postlåda. Ett par dagar innan damp" Provins" ner i samma låda. Den får man när man är medlem i Norrländska Litteratursällskapet. En mycket inspirerande bok där både kända och mindre kända författare publiceras och får komma till tals.

Igår plågade jag igenom en dag på Staan!

Julklappsinköpen skulle klaras av. Visserligen har vi i min familj anammat en bra och enkel variant. Vi skriver namnen på alla vuxna som ska fira julafton tillsammans och så drar vi en lapp var. Sedan ska man köpa en klapp till just den personen för 400 kronor. På det viset får alla varsitt paket och man slipper springa benen av sig för att handla en massa desperata klappar. Småungarna får desto mer men det är i deras ögon det ska tindra enligt mig. Fast med måtta även där.

Senare på kvällen har vi den uppskattade julklappsleken som brukar bli en hysterisk rolig tillställning.

Alla lägger ett par paket ( högsta värdet tillsammans är 60 kronor, allt från tvålar, tomtar kaffepaket eller skumtomtar...) i en korg när man kommer. Paketen läggs sedan i en hög på bordet. Två tärningar slås, får man en etta eller en sexa får man ta ett paket tills alla är utdelade. Det kan betyda att någon har flera och någon inget. Nu öppnas paketen. Därefter ställer man en äggklocka utan att se på hur mycket. Slår tärningarna igen och får man en etta eller en sexa får man ta valfri grej från vem man vill. När klockan ringer så är det slut, och man får behålla det man har framför sig.

Oftast blir det en strid om en eller ett par saker som valsas runt under skratt och kiv.

Gårdagen avslutades med att Tellus behagade skälva till.

Först fattade jag inte vad som hände så jag ropade ner till Maken: Dra ur kontakterna till Teven! Jag trodde det var Åskar som gjorde ett inhopp i tillvaron.

Maken svarade: Det här är inte åska, det är ett jordskalv.

Jag gick ner, bara för att det kändes tryggare att vara vid den Trygga Klippan, som min man är för mig.

Skalvet var klart märkbart men varade inte så länge. när Tellus lugnat sig och inte skälvde mera så gick vi till sängs.

Idag har jag flyttat från Smärtans rike till Bättringsvägen.....

Underbart!

I´m in The Sixties now

My youth has gone

Childhood has past away

I still remember all the joy

but it is gone forever

Har bokat en cell på Isoleringen i helgen!

Ska bli spännande och se om jag klara det. Att skriva är för mig det samma som en självvald isolering. Ja till och med en viss typ av "svält"....kaffe, kaffe, mackor och rester. Maken tycker nog att det blir ensamt i vedhögen, men så får det bli.....