Dikter
blind
- Detaljer
- Kategori: Dikter
- Publicerad måndag, 12 september 2011 15:00
- Skriven av Nina Ahlzén
- Träffar: 182
Bland trädhinnornas hängande föder jag barnet ur munnen, lägger det mjukt bredvid kalvhuvudets slappa tunga. Vaskar floden med mig. Allt är rätt. Under vassen skjuter anden sin unge ifrån sig. Det räcker nu. Lyfter mossans munvalv och försvinner ut till den andres. Du försvinner när jag kisar. Jag vill aldrig blunda mer. Man dör med ögonen öppna. Du vill riva mitt svalg. En dag ska jag berätta om dig. Att du störtade urberg, vred blinda maskar i min mage, ja. Gick jag så till floden och kastade masten först. Ur mig regnade ditt visk. Sedan när jag födde henne och du kastade allt och begravde mig i snön. Jag satte dit korset. Du kom ibland med blodsjok. Vittrade och gick. Och snön trängde och packade till. Rådjur sov under tallen, hennes blod rann över ansiktet och värmde en kyla.
© Nina Alhzén
Kommentarer
Tack för din fina kommentar som värmer!
/Nina
Tack så hemskt mycket Anette!
Måste bara lyfta fram sista meningen " Rådjur sov under tallen, hennes blod rann över ansiktet och värmde en kyla". Den förmedlar mycket känsla! Mycket bra skrivet!
RSS-flöde för kommentarer på denna post