Dikter

blind

Bland trädhinnornas hängande föder jag barnet ur munnen, lägger det mjukt bredvid kalvhuvudets slappa tunga. Vaskar floden med mig. Allt är rätt. Under vassen skjuter anden sin unge ifrån sig. Det räcker nu. Lyfter mossans munvalv och försvinner ut till den andres. Du försvinner när jag kisar. Jag vill aldrig blunda mer. Man dör med ögonen öppna. Du vill riva mitt svalg. En dag ska jag berätta om dig. Att du störtade urberg, vred blinda maskar i min mage, ja. Gick jag så till floden och kastade masten först. Ur mig regnade ditt visk. Sedan när jag födde henne och du kastade allt och begravde mig i snön. Jag satte dit korset. Du kom ibland med blodsjok. Vittrade och gick. Och snön trängde och packade till. Rådjur sov under tallen, hennes blod rann över ansiktet och värmde en kyla.

© Nina Alhzén

Kommentarer   

 
#4 Nina Ahlzén 2011-09-13 19:59
Citerar Yvonne Andersson:
Det är en mångtolkad dikt, jag läser... jag vet inte, men man behöver inte förstå allt. Jag facineras av dina ord, hur de liksom kommer upp som ur en stillsam vulkan, fylls på med flyt och intensitet. Jag tycker om att läsa orden, känna dem, ha dem kring mig. Ibland gör det ont... Du har skrivt bra, tycker jag

Tack för din fina kommentar som värmer!
/Nina
Citera
 
 
#3 Yvonne Andersson 2011-09-12 22:11
Det är en mångtolkad dikt, jag läser... jag vet inte, men man behöver inte förstå allt. Jag facineras av dina ord, hur de liksom kommer upp som ur en stillsam vulkan, fylls på med flyt och intensitet. Jag tycker om att läsa orden, känna dem, ha dem kring mig. Ibland gör det ont... Du har skrivt bra, tycker jag
Citera
 
 
#2 Nina Ahlzén 2011-09-12 20:19
Citerar Anette Rosenberg:
Nina, jag kan inte låta bli att fascineras av ditt språk. Bildrikt och fyllt av metaforer. Jag ska inte ge mig på en tolkning. Det skulle förmodligen fördärva hela texten. I stället ska jag luta mig tillbaka, läsa den ytterligare några gånger och bara njuta.
Måste bara lyfta fram sista meningen " Rådjur sov under tallen, hennes blod rann över ansiktet och värmde en kyla". Den förmedlar mycket känsla! Mycket bra skrivet!

Tack så hemskt mycket Anette!
Citera
 
 
#1 Anette Rosenberg 2011-09-12 18:29
Nina, jag kan inte låta bli att fascineras av ditt språk. Bildrikt och fyllt av metaforer. Jag ska inte ge mig på en tolkning. Det skulle förmodligen fördärva hela texten. I stället ska jag luta mig tillbaka, läsa den ytterligare några gånger och bara njuta.
Måste bara lyfta fram sista meningen " Rådjur sov under tallen, hennes blod rann över ansiktet och värmde en kyla". Den förmedlar mycket känsla! Mycket bra skrivet!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information