Dikter

betraktelseBetraktelse

jag skräms av världen utanför mitt fönster
hur mänskor pressar på mot fjärran mål
hur livet pågår enligt givet mönster
jag skräms av vilka törnar mänskor tål

här inne är det tryggt men lite tråkigt
jag kokar kaffe läser i ett blad
nyheter sänt i teve är för bråkigt
jag tror att jag ska tappa upp ett bad

men när jag åter ut på torget vågar
bland människor som vimlar och står på
då blir jag plötsligt stark och dristigt tågar
mot målet dit som jag förväntas gå

och hjulen snurrar uti produktionen
och konjunkturen är så positiv
mot karriären framgångspositionen
jag dristar åter sträva i mitt liv

men när jag står på tröskeln invid målet
så drabbas jag igen av tveksamhet
och bävar inför tal om svenska stålet
får män'skor plats trots krav på lönsamhet?

Jag flyktar åter in i trygga köket
där kaffebryggarn puttrar i sin vrå
och ångrar att jag vågade försöket
att bidraga till stacken med mitt strå

©  Anders Pettersson

 

 

Kommentarer   

 
#2 Sari Vettenranta 2009-12-04 05:44
Får verkligen känslan av ngn som vill. Som för en impulsiv stund kan känna ett sting av "jag vågar" i bröstet, men när det närmar sig rinner modet ur och "flykten" blir ett faktum. Gillar din beskrivning av det trygga köket som lever upp med den puttrande kaffebryggaren och som stänger ute omvärlden. Kul att du använder ordet mänskor för människor - det ger en egen lite äldre touch över tiden i dikten. Bra rimmat.
Citera
 
 
#1 Ann Bolinder 2009-12-03 15:28
Tack för dikten, Anders! Känner gunås igen mig. Ambivalensen får en att studsa fram o tillbaka mellan trygghet- bekvämlighet och utmaning-upplev else mest hela livet, tycker jag!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information