Titeln får mig att redan från början tänka att det här kommer gå åt helvete, rent ut sagt. Men jag tänker mig något lite mindre, lite mer mentalt. Att jaget kommer till stugan, gör allt, men det blir inte så där underbart. Så är det inte din dikt är mer konkret, rakt på. Det gör att allt vrids åt ett extra varv på slutet. Roligt om något trist! En lite cynisk ton, jag kan tänka mig att du skriver fina krönikor.

Din text är väl uppbyggd och gör verkligen titeln rättvisa. Besvikelsen lyser igenom mot slutet när längtan har byggts upp så starkt.
Saker jag tänkte på när jag läste som kan förstärka känslan ytterligare och ge dikten bättre flyt:
Jag skulle vilja se meningen "kanske har ardennerstoet.. ." på en helt egen rad, den känns som en tung slutsats, något att landa i, eftersom jag hinner blanda ihop sillasmörgåsäta ndet med hästen, vilket är synd. Sedan skulle jag även vilja se de tre slutkommentarer na som repliker, med citationer, för att ytterligare förstärka känslan i dikten av att det är här och nu. Besvikelsen blir mer påtaglig då. Även meningen "känna glädjen lugnet genomströmma... " borde få en egen rad, då den också känns som en slutsats och blir ett fint avslut på stycket.

För övrigt, bra jobbat, fortsätt skriva, du har ett väldigt målande språk! Lycka till!

Tack Ann-Sofie o Anette!
Har ju aldrig skrivit prosa, men behöver verkligen träna på det, att som sagt blomma ut.

Ingbritt, rubriken "Besviken" gör verkligen skäl för namnet. På ett lockande sätt bygger du upp texten med alla förväntningar "bara med mig" som sedan får ett minst sagt snöpligt slut. Med ett ynka litet "f´låt" som plåster på såren. Besvikelsen känns påtaglig!

En fin dikt men jag ser också att du skulle kunna låta texten blomma ut ännu mer och skriva den som en vacker kortprosa!