Kåserier
BESLUTSPROCESSEN
- Detaljer
- Kategori: Kåserier
- Publicerad onsdag, 07 januari 2009 09:38
- Skriven av Lennart Björk
- Träffar: 937
BESLUTSPROCESSEN
Det är en vida bredd missuppfattning att alla för ett företag och även för samhället i övrigt, viktiga och avgörande beslut fattas av visa och förnuftiga personer - företrädesvis då herrar - i styrelserum och fullmäktigelokaler. Men oftast är det Ödet som griper in och ställer allt till rätta när det kärvar till sig som i föreliggande fall.
Styrelsen för Tutaryds Luftaffärer AB har efter en föredragning på tio minuter, enhälligt beslutat om en investering på 140 Mkr. Eftersom ärendet var av komplicerad, teknisk natur, hade styrelsens ledamöter “intet att erinra” utan tillstyrkte ärendet. Nästa punkt på dagordningen gäller ett beslut om modernisering av vissa kontorslokaler till en beräknad kostnad av 120 tkr. Det är nu det kärvar till sig. Frågan om dessa lokalers väggbeklädnad är något som vilken välbetald styrelseledamot som helst kan tycka till om, vilket man också gör. Flera ledamöter begär omedelbart ordet.
Herr A tycker att det gott kan duga med vanliga papperstapeter. Herr B föreslår vävbeklädnad, ett förslag som av Herr C betecknas som helt uppåt väggarna, vilket får Herr B att gå i taket. Herr D vill för sin del måla Herr B: s väv i en gröngul nyans, en färg som Herr E förklarar sig psykologiskt allergisk (?) mot. Herr F föreslår väv även på toaletterna.
Herr G som undantagslöst brukar sitta och halvsova under mötena - ett oskick som han fullt ut kompenserar med ett icke föraktligt antal aktier i bolaget - nickar till varvid han råkar spilla cigarraska på sina om magen knäppta händer och vaknar upp. Pinsamt medveten om sin belägenhet räddar han situationen på ett sätt som vittnar om lång och rik erfarenhet från liknande tillfällen - han begär omedelbart ordet. Med Herr F: s förslag om väv på toaletterna ringande i öronen och med sin väldokumenterade förmåga att snabbt bilda sig en - visserligen oftast felaktig men dock - uppfattning om vad diskussionen gäller, gör han följande uttalande. “Enär Bolaget efter segslitna förhandlingar slutligen gått med på personalens i och för sig diskutabla krav på utbyte av Munksjös glatta mot det väsentligt dyrare Edets kräpp, finner jag för min del Herr F: s förslag om väv på toaletterna som varande bakåtsträvande och tillika troligen obekvämt”.
Herr G: s inlägg lämnas utan avseende.
Ordföranden summerar och konstaterar att det till slut föreligger inte mindre än tio olika men mycket bestämda åsikter i frågan - ett anmärkningsvärt stort antal särskilt som antalet närvarande ledamöter stannar vid åtta - ordföranden inberäknad. Någon föreslår ett studiebesök på stockholmsfilialen, där man nyligen haft liknande problem på tapeten. Ordföranden erinrar sig att hans rika och aktiestinna faster däruppe fyller år i dagarna. Efter att ha konsulterat sin uppenbarligen fulltecknade almanacka, tror han sig kunna “klämma in” ett besök på filialen för att “noga efterhöra hur personalen där upplever den nyligen genomförda renoveringen”. Han avreser och när han efter någon dag återkommer från Stockholm har han även hunnit med en kort visit på filialen.
Bolagets direkta och indirekta kostnader för denna beslutsprocedur börjar nu närma sig projektets totala kostnad - inklusive väv. Men fortfarande saknas beslut i ärendet. I detta för Bolaget så prekära läge, ingriper nu Ödet i skepnad av en lokalvårdarinna. Hon har städat de aktuella lokalerna och markerar detta genom att lägga ut små lappar av den vävtapet som fanns till påseende. På lapparna har hon skrivit OK, något som målarmästaren påföljande dag tolkar som “äntligen ett beslut - OK för väv, nu är det bara att köra på”! Det är av denna anledning Styrelsen vid inspektion inför det avgörande beslutet, några dagar senare finner väggarna klädda med väv.
Av samma anledning kan man några veckor senare i Styrelseprotokollet läsa att “Styrelsen enhälligt beslutat om uppsättning av väv på väggarna i de aktuella lokalerna - toaletterna dock undantagna där enbart målning med plastfärg skall utföras.”
Genom Ödets resoluta ingripande räddades således Tutarydsbolaget från ytterligare kostnader i detta ärende.
Vid protokollet:
Lennart Björk