Noveller

Beskedet

Kjell Erikson

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad måndag, 25 juni 2007 16:00

Skriven av Kjell Erikson

Träffar: 3073

Beskedet

Mia Sundström satt i ett väntrum på medicinska avdelningen på Uppsala Akademiska sjukhus och väntade på en läkare. Hon hoppades att hon äntligen skulle få besked vad det var för fel på henne. Under hela sommarsemestern hade hon gått med en trötthet och ett illamående. Hon hade haft dålig aptit och hade gått ner i vikt. När hon hade känt en knöl under revbenet och en smärta upp emot skulderbladet hade hon förstått att något var fel. Hon hade uppsökt en läkare efter semestern och hade fått lämna urinprov och blodprov. Efter bara någon dag hade hon blivit kallad till vanlig ultraljudsundersökning. Man hade sagt till henne att det var problem med levern. Nu ville hon ha besked vad det var för problem. Framförallt såg hon fram emot att få behandling så hon blev frisk. Det var massor att göra på jobbet och hon hade inte tid att gå sjukskriven någon längre tid.

Mia hade ansvaret för att bygga upp ett nytt introduktionsprogram för det stora dataföretaget, Data Pros nyanställda datakonsulter. Företaget som hade omkring tusen anställda i hela landet hade nyligen köpt upp två mindre datakonsultföretag med sammanlagt fyrtiofem anställda. Dessutom hade man planer på att etablera två nya lokalkontor inom ett halvår. Detta plus övriga förväntade nyrekryteringar innebar att mellan 100 och 150 nya datakonsulter skulle genomgå ett introduktionsprogram i olika nivåer. Mia ingick i företagets ledningsgrupp och det var spännande och stimulerande att få ansvara för en så viktig del av företagets utveckling. Hon hade utsett en av sina yngre medarbetare, Marie Liljas, som projektledare för introduktionsprogrammet. Marie var bara tjugofem år men mycket lovande. Mia ville ge henne stöd och förutsättningar så hon kunde lyckas bra med det viktiga projektet.  Konsultföretagets egenkapital och substansvärde var ju dess anställda konsulter och deras kompetens. Det betonade man ofta, därför var man också mycket noggrann med att företagets affärsidé, policy, kundetiska program, projektmodell och utvecklingsmodell skulle vara både stark men också väl känd av samtliga anställda på företaget. Det var just detta som introduktionsprogrammet skulle åstadkomma.

Många datakonsultföretag hade haft det kärvt under nittiotalets första år. Men Data Pro hade klarat sig bra. Man hade hängt kvar i stabila branscher med sina konsultuppdrag och satsat försiktigt och noggrant vid ingång i nya branscher och vid nyrekrytering av konsulter. Mia hade haft stor del i detta arbete de senaste åren. Hennes karriär hade gått fantastiskt snabbt, det var ju bara sex år sedan hon börjat som dataprogrammerare inom företaget.

Men det var jobbigt när inte kroppen fungerade som den skulle. Under våren hade det varit hektiskt och jobbigt. Hon hade känt trötthet och illamående. Hon trodde att det var stressymptom eftersom det var tufft på jobbet och att hon haft någon slags järnbrist eller vitaminbrist. Hon hade ätit järntabletter, tagit vitaminer och en flytande naturmedicin med massor av järn i. Men det hade inte blivit bättre. Under semestern hade hon motionerat och sovit ut ordentligt. Men det hade inte hjälp det heller.

För lite över ett år sedan hade hon också känt trötthet, illamående och smärtor i magtrakten. Då hade det varit en cysta på en av äggstockarna. Hon blev skrämd av beskedet men man agerade så snabbt att hon knappt fick tid att tänka. Man opererade snabbt och hon blev bra direkt. Vid en efterkontroll konstaterade man att alla värden såg bra ut. Nu såg hon fram emot att få klarhet i vad det var för problem den här gången också så att hon kunde få bot och snabbt bli av med den obehagliga känslan.

Mia tittade på klockan – elva och femton. Hon kände sig stressad. För tillfället mådde hon bra. Hon hade fått en tid klockan elva för träff med sin läkare. Det skulle antagligen bli någon slags medicinering för magsår eller för att vara "snäll" mot levern eller vad det nu kunde vara för fel. Det kunde hon inhandla direkt på sjukhusets apotek. Därefter kunde hon ta ett pendeltåg för att snabbast möjligt hinna tillbaka till Stockholm.

Hon hade redan varit med på ett morgonmöte på Stockholmskontoret klockan sju. Från det mötet hade hon skyndat iväg, åkt tåg till Uppsala och tagit bussen upp till sjukhuset. Hon hade hunnit till sjukhuset i god tid och nu suttit i väntrummet i snart fyrtiofem minuter. Mötet i eftermiddag var klockan tre. Hon skulle träffa företrädare för ett stort utbildningsföretag som hade lämnat ett intressant anbud för en del av de utbildningar som skulle ingå i introduktionsprogrammet. Mötet skulle äga rum i centrum så hon borde ha god tid på sig att hinna, om nu inte läkarbesöket skulle komma att dra ut på tiden alldeles förskräckligt. Med irritation tittade hon åter på klockan, elva och tjugo.

"Förbaskat också, att man inte kan beräkna tiderna bättre när man kallar sina patienter," tänkte hon.

Så äntligen kom en mörkhårig kortväxt sjuksköterska i vit rock ut i väntrummet och sade:

– Maria Sundström, varsågod.

– Tack!

Mia lade tidningen Land, som hon suttit och bläddrat förstrött i, åt sidan och reste sig upp. Sjuksköterskan gick före och Mia följde efter. De gick genom en korridor, tog av till vänster och kom in i en ny korridor där andra dörren till vänster stod öppen. Där stannade sköterskan och vände sig om.

– Varsågod! Doktor Ingemar Landström tar emot härinne.

Sjuksköterskan höll upp dörren och Mia gick in. En lätt gråhårig man i femtioårsåldern reste sig upp och välkomnade med att ta henne i handen.

– Välkommen. Jag ber om ursäkt att du har fått vänta, det körde ihop sig med ett akutfall som en sjuk kollega egentligen skulle ha tagit. Men nu är det din tur. Varsågod och sitt.

Han gjorde en gest med höger hand och pekade på en stol vid ett skrivbord. Därefter satte han sig på andra sidan skrivbordet. Mia väntade. Förra gången de sågs hade han fått resultatet från några prover som man tagit. Mia hade frågat vad det var men läkaren hade svarat undvikande och sagt att det krävdes kompletterande prover. Nu hoppades hon att hon äntligen skulle få klara besked.

– Jaha, du heter Maria Sundström, född 570627, och bor i Knivsta.

– Ja, det stämmer.   

Läkaren tog god tid på sig och bläddrade i sina papper som låg på bordet framför honom. Mia kände sig otålig.