Kortprosa
Båtutflykten
- Detaljer
- Kategori: Kortprosa
- Publicerad måndag, 18 augusti 2008 10:00
- Skriven av Annmarie Forsell Nilsson
- Träffar: 1036
Båtutflykten
Pojkarna ropade glatt till varandra medan de skuttade fram på klipporna. Plötsligt hördes ett plumsande och ett plask. Alla runt båten och på land stannade upp och vände sig mot ljudet. I det djupa vattnet låg Josef med endast huvudet synligt. David rusade snabbt ner till Josef, men han flöt omkring som en fisk i vattnet. Flytvästen som han alltid hade på sig i närheten av vatten, höll Josef uppe. Han plaskade lite med armar och fötter som en fågel, ögonen tindrade och munnen skrattade..
– Har jag inte sagt att klipporna är hala, tjöt pappa.
– Jag råkade visst ramla i, kontrade Josef.
– Nu, får du försöka ta dig upp, sa pappa.
– Visst, sa Josef.
Det var semester och det var sommarlov. David var 10 år brunbränd och blond, Josef var 7 år rödhårig med små pikanta fräknar. Klipporna höjde sig upp på båda sidor av motorbåten som låg förtöjd vid en brygga. Det fanns små krokiga buskar, tallar och björkar på ön, samt små upptrampade stigar. Framför båten på land fanns ett träbord som vinden och luften hade gått hårt åt med åren. Träbänkarna var grå och ojämna med lite flisor som stack fram.
Några timmar tidigare...
Farmor och farfar hade bilat till Trosa för att möta upp Mats, Kicki och barnen och följa med ut på en båttur. Solljuset omfamnade staden med dess små hus som låg på bägge sidor av ån. Tittade man in genom grindarna kunde man se de små trädgårdarna med sina prunkande blommor och grusbelagda gångar. Turisterna strosade utmed ån och log mot varandra.
Mats stod på däck och tittade genom sina solglasögon på de som gick förbi. Båten låg stadigt förankrad bland de andra båtarna i kanalen. Om man trängde ihop sig kunde fyra stycken sova i fören och två kunde sova i aktern. Det gick att fälla upp ett litet bord, bredvid fanns en vask och kylskåp. Kicki hade satt några gula blommor i ett glas på bordet.
Båten puttrade ut från kanalen och kaptenen på båten tog ut riktningen mot ön. Många båtar hade redan kommit iväg och var på väg mot olika mål. Segelbåtarna visade sig som en armada av vita svanar på havet och motorbåtarna var snabba sälar som forsade fram. Vågorna av alla båtar rörde upp havet och det gungade lätt i båten. Långt ute på fjärden fick de syn på en båt som körde fortare än alla andra båtar. Det var en räddningsbåt som var på utryckning. Ön dök fram bakom en udde och Mats saktade ner farten för att lägga till.
Nu skulle det bli grillparty. Alla hoppade mellan båten och land för att duka upp och grillen tändes. Kicki gjorde en god sallad som lyste röd av tomater och en fin grönsallad. Dricka och vin fanns snart på träbordet. Farfar började sjunga med sin djupa stämma Ulf Lundells, Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo... och snart sjung alla med sina ljuvliga röster. Det hördes vackert ute i naturen.
– Titta, vad är det som kommer simmande där, sa farfar mellan tuggorna?
David tittade upp och följde hans blick ut över vattnet.
– Det är en älg utbrast alla på en gång.
Hornen lyste i kvällssolen och vattnet skummade runt den tunga kroppen. Ur näsborrarna kom lite frustande medan älgen höll huvudet högt. Farfar fick fatt på kameran och sprang ut på en klippa för att ta några kort. Efter kom David och resten av familjen.
– Men farfar, du har ju inte tagit bort skyddet på kameran, tjoade Josef.
– Synd, på så fina kort, sa farfar.
De smög i buskarna och gick på småstigarna.
– Mamma titta, där nere vid dasset, sa David.
– Ja, vad stor älgen är, viskade Kicki.
– Ska vi inte gå innan han ser oss, sa Josef.
Älgen vände på huvudet och tog två tunga steg i deras riktning. En gren knäcktes under hans ben som var som långa störar. Mats hade bara behövt sträcka ut handen så kunde han ha klappat älgen. Allihop tryckte sig samman och väntade på ett anfall. Ögonen plirade lite mot Josef som tryckte sig tätt intill David. Det här var skogens konung stor och grann. Kicki tog tag i pojkarna och tysta började de gå mot båten. Skogens konung skulle man inte störa, här var det älgen som bestämde. De var på hans mark och det fick man visa hänsyn till.
Älgen lyfte på sitt avlånga huvud, vände och försvann in bland skuggorna.
Kommentarer
RSS-flöde för kommentarer på denna post