Dikter

Barndomens spricka

Till Tsarskoje Sielo leder vägen där borta

att gå till fots ingen skulle råda

bäst att åka tåg.

En enkel biljett kostar nu lika mycket

som en spänstig trojka på er faders tid.



– Nej, jag kände inte honom,

men jag vet vem ni är.

Rykten berättar att ni överlevde

flydde med livet i behåll

blev sjuk och gick igenom mycket.

 

Slutligen slog ni er ned i Kalifornien

levde länge bland katter och deras avföring

dog ensam

begravdes tre gånger.

Ofta såg man er vid samma klockslag

på olika ställen.

Men ... ni darrar... Fryser ni?

Varsågod låna min schalett.

Kallar ni det som hände er

för en förtidig uppståndelse från de döda?

 

Minns ni?

Innan salvan avlossades klev ni i en spricka

mellan bardomen och de vuxnas liv.

Tiden vägrade er outvecklad kropp

det första röda svallet från ert sköte.

Ert rum sprängdes i bitar

ni dog, men blev dömd till en mångfald.

 

 

Kommentarer   

 
#3 Anette Rosenberg 2009-06-03 21:31
En intressant text av upplevda minnnen. Är dialogen med sin inres röst? Med smärtsamma minnen som i åratal har förträngts Jag tolkade det så. Bra skrivet!
Citera
 
 
#2 Ursula Weichler 2009-06-03 17:59
Vilken återuppfinning och återfödelse, verkligen genom historiens vingslag och på en plats där tiden har bevarats, kanske stannat. En underlig och välberättad förändring, men också hur man nås ikapp av sin dåtid.
Citera
 
 
#1 Harriet Gullin 2009-06-03 14:54
Som en liten berättelse! Mycket bra ;-)
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information