Dikter
- Detaljer
- Kategori: Dikter
- Publicerad måndag, 29 juni 2009 07:00
- Skriven av Ulf Granström
- Träffar: 958
Barndomen
Gå på barnaårens väg
mirakulös är upplevelsen
när minnena återkom
från förflutna tider
Ett nostalgiskt drömmande
är oundvikligt
kamraterna återkommer
det är som att de finns där
Allt är en själslig njutning
att åter upptäcka orörda stenar
jag hoppar tungt över dem
som barn var de inga hinder
Jag sätter mig på badstranden
hör leken i vattnet
från min barndoms glädje
förunderlig är nuets uppvaknande
Kommentarer
Den steniga stranden var inte långt från den fina; så krabborna överlevde och fick sig nog ett skratt också = ett härligt barndomsminne
Jag sjönk ner på köksgolvet och tänkte; 20 år vart har det tagit vägen; och när jag var någonsin/när lämnade jag 15 år?? Läste namnlistan och i mitt chocktillstånd; -)sa den mej ingenting.
Skratt nu tog jag till skräckscenariot ; underbara barndomminnen har jag gott om även det faktiskt;-). Men visst tänker man "Hur har åren bara kunnat flyga bort så där? Vart sjutton flög de??"
En mycket tänkbar och fin text; sorry för lång utläggning:cry:
RSS-flöde för kommentarer på denna post