Krönikor

BARA ETT LITET KRYP

Lennart Björk

Detaljer

Kategori: Krönikor

Publicerad tisdag, 05 oktober 2010 09:00

Skriven av Lennart Björk

Träffar: 474

DENNA KRÖNIKA tillägnas ett litet kryp, en sandstekel och detta av två skäl. Det ena skälet är att krypet fångade mitt intresse under en halvtimme vilket resulterade i att mitt kaffe kallnade. Det var inte bra. Men i gengälld fick jag en tankeställare om naturens förunderlighet. Det var bra. Det andra skälet är att man med fog kan hävda att det nuförtiden skrivs på tok för lite krönikor om just sandsteklar.

DET VAR på den tiden det begav sig. Familjen satt och drack kaffe respektive saft i en skogsglänta och hade det inte varit för att jag tappade sockerburken skulle jag förmodligen inte lagt märke till sandstekeln där den arbetade någon meter framför vårt uppdukade campingbord. Men nu rullade burken fram till krypets arbetsplats och då fick jag syn på insekten och blev intresserad av dess förehavanden. Uppenbarligen grävde sandstekeln en liten grop och den gjorde det med stor intensitet och målmedvetenhet. Grävtekniken var fascinerande att studera. Likt en grävmaskin tog den "skopor" med sand genom att lyfta huvudet, köra ner det i sanden, klämma ihop en "skopa" sand mellan huvud och kropp. Därefter backade krypet, vände sig bakåt och lossade sin last för att omedelbart därpå sprätta ut sanden med bakbenen. Sedan åter huvudet i sanden, ny "skopa" och så upprepades proceduren. Mycket snart hade sandstekeln åstadkommit en grop i sanden och började nu göra en gång i sidled. Arbetsplatsen var noga utvald, sanden var så pass fast att den inte rasade ner något nämnvärt. På mindre än en kvart hade insekten grävt sig ner och in uppskattningsvis någon centimeter. Så långt kommen i sitt arbete verkade krypet nöjt och försvann plötsligt bort från arbetsplatsen och in i gräsvegetationen som omgärdade sandplätten. Jag slog upp lite mer kaffe.

NU FÖRHÅLLER det sig så att sandstekeln lägger sina ägg på en död larv som den på något sätt kommit över. Detta för att sandstekelns egen larv - när den kläcks - skall ha något att äta. Låter kanske lite ruggigt men ruggigheter förekommer som bekant ofta i naturen. Så när insekten försvann från sin lilla grop, förstod jag att den skulle iväg för att hämta en larv som den antagligen hade liggande i närheten. Men eftersom jag måste dela min uppmärksamhet mellan att bevaka krypets förehavanden och mitt kaffe, blev det tyvärr så att jag kom att ägna kaffet den största uppmärksamheten. Därför fick jag aldrig se när sandstekeln återvände med sin larv. Den plötsligt bara låg där framför gropen och krypet drog och slet för att få ner den livlösa larven i gropen. Men det verkade helt otroligt att stekeln skulle ha släpat larven någon längre sträcka ty larven var stor. Vidare, krypet måste ha tagit exakt mått på sitt byte ty larven passade precis ner i gropen och sidogången - både på längs och tvärs. Sandstekeln försvann ner i grottan några minuter för att lägga sina ägg varefter den åter kom upp och började städa efter sig. Den plockade ihop strån och stickor som placerades över det nu igenfyllda hålet - antingen som camouflage men kanske skulle några av de nerstuckna stråna även fungera som någon form av ventilation. Det hade förflutit ungefär en halvtimme från det att jag först observerade sandstekeln tills den var klar med sitt av naturen välprogrammerade arbete för släktets fortbestånd. Därefter försvann insekten för att troligen aldrig återvända till platsen.

MEDAN VI mumsade på våra sista vetebrödsskivor och drack vårt nu kalla kaffe respektive ljummiga saft, förundrade vi oss över naturens precision och noggrannhet så in i minsta detalj.

FÖR DET handlade ju i alla fall "bara" om ett litet kryp.

© Lennart Björk