Kortprosa

Att ta emot

tagaHon går armkrok med sin far uppför altargången. De går sakta och värdigt. Skrider fram. Där framme står han, Adam. Gör jag rätt? En kaskad av små pilar kör genom kroppen. Eva sväljer, tvingar kräkreflexerna tillbaka ner i magen. Adam väntar, står fortfarande med ryggen vänd mot dem, rak i ryggen, majestätisk hållning. Nu. Nu svänger han kroppen sakta halvt om. Ser dem komma snett från sidan. Eva möter hans blick. Hon kan inte hålla tillbaka en rysning. Framme.

Hennes far lämnar över henne. Adam sträcker fram handen, tar tag i Evas högerhand, tar emot henne. Prästen, klädd i en hellång vit kaftan med broderier, står några trappsteg högre upp. Ser paret lite ovanifrån. Han liknar min fantasibild av den väldige Fadern. Prästen riktar blicken mot bruden, säger:

"Eva Maria Josefsson, tag emot denna ring som ett tecken på att du nu är förenad och förbunden med Adam Isak Mosesson i nöd och lust."

Adam får ringen av prästen. Han tar Evas hand, trär på vigselringen, tvingar den nästan över fingerleden. Hon är svettig och varm, fingrarna har svullnat.

"Nu är ni man och hustru."

Senare på natten, i de nygiftas hotellrum. Eva ligger i dubbelsängen, naken under täcket. Hon hör Adam öppna badrumsdörren. Han kommer fram till sängen. Betraktar henne, ögonen smalnar, hon ser bara små springor. Han säger:

"Nu är det dags för dig att ta emot mig."

© Ethel Hedström

Kommentarer   

 
#2 Ethel Hedström 2010-06-25 13:38
Tack Anette för fin kommentar! Tanken bakom är att en del tycker att symboler är oviktiga. Det tycker inte jag.
Citera
 
 
#1 Anette Rosenberg 2010-06-24 22:35
Ethel, texten gav mig obehagskänslor. Var det rätt man för Eva? Du lämnar berättelsen öppen för läsaren att tolka. Bra skrivet.
Fyndiga namn på personerna!
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information