Kortprosa
Att skylla sig själv
- Detaljer
- Kategori: Kortprosa
- Publicerad tisdag, 21 juni 2011 10:00
- Skriven av Madeleine Larsson
- Träffar: 535
– Men vad har du gjort Ida?
Malin hade bara hunnit sätta in ena foten i rummet när hon insåg varför den senaste timmen varit så tyst. Pappershylsorna runt kritorna hade med stor möda och energi pillats bort. Små sönderrivna bitar i regnbågens alla färger låg som en heltäckande trasmatta på golvet. I varje blomkruka fanns pappersströssel i ett försök att försköna jorden. För att ytterligare förgylla rummet hade det senast inköpta och knappt påbörjade målarboken förvandlats till snöflingor.
Treåringen satt bekvämt i den röda bönsäcken utan minsta uttryck av ånger eller skuld.
– Men vad har du gjort Ida?
– Jag har gjort fint! svarar hon förtjust.
Med visst besvär reser hon sig och går fram mot fönstret för att visa.
– Ser du mamma vad blommorna har det fint runt fötterna?
I ett tappert försök att vara en pedagogisk och tålmodig mor trots blossande kinder och strama stämband säjer Malin uppgivet:
– Snälla, älskade vän. Jag har ju nyss köpt målarboken och kritorna. Nu är de ju förstörda.
– Titta, det ser ut som snö! bubblar flickan medan fötterna hasar och sprätter bland pappersbitarna..
– Nej, nu får du städa själv. Varenda bit ska upp från golvet och läggas i soporna.
Malin ser på dotterns kroppsspråk att hon inte förväntat sig denna otacksamhet. De små fötterna, som ännu är knubbiga på ovansidan, går med bestämda steg mot städskrubben. Malin återvänder till köket för att ge henne utrymme att ta ansvar för den ålagda uppgiften. Det hörs ljudliga och demonstrativa suckar från rummet men efter en stund kommer Ida ut med famnen full av pappersbitar. Malin öppnar skåpsluckan och flickan tippar ner skräpet i soppåsen. Inte ett ljud kommer över hennes läppar. Munnen är stram och de mörka ögonen är svarta. Malin ser hur dotterns lugg krullat sig av svett och ansträngning.
– Nu var du duktig! berömmer Malin med mjuk och glad röst.
Fortfarande inte ett ljud. Rak i ryggen går Ida tillbaka till rummet. Malin fortsätter med disken men inser efter en stund att det åter är väldigt tyst och stilla. Ida är säkert gladare, sitter och ritar kanske. För att försäkra sig går Malin mot dotterns rum. Stående i dörröppningen ser hon ett par flicktrosor som ligger slängda under skrivbordet. Bredbent över bönsäcken står flickan. Kisset sipprar längs låret, samlas i en pöl vid foten i säcken, rinner över kanten och ut på golvet.
– Vad gör du? frågar Malin förskräckt.
Ida lyfter blicken, ser sin mamma rakt i ögonen och säger med ilsken röst:
– Syll de sälv!
© Madeleine Larsson
Kommentarer
Det jag kan känna är ett lite konstigt ordval är att flickan kommer ut med famnen full av papperbitar. Vad jag kan förstå är de så små att de knappast går att ha dem i famnen utan att de sticker iväg, däremot kan hon kanske ha dem i nävarna-händern a.
Den är söt, charmig och får mig att le.
Men jag tror att du skulle kunna göra den ännu bättre om du använder dig av ett enklare språk. "Mamma" istället för "Kvinna" tex. "Visa" istället för "förevisa"
Du har på ett strålande sätt visat på barnets nyfikenhet och upptäckarglädje gentemot den vuxnes erfarenheter och förväntningar. Texten talar så tydligt om hur vi som vuxna redan har en tydlig bild på hur saker ska användas.
Ett par ord som känns lite för högtidliga i texten är ”förevisa” och ”kvinnan”. Kan bytas ut mot ett enklare ”visa” och ”mamma”.
Slagfärdigt slut på en underhållande text!
RSS-flöde för kommentarer på denna post