Noveller

Att falla fritt

Annah Boman

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad onsdag, 14 december 2011 16:00

Skriven av Annah Boman

Träffar: 376

Fiskaren anländer till hamnen, styr mot bryggan, ser ut över den lilla tysta och fortfarande sovande hamnstaden. Dagen är grå och regntyngd. Fiskmåsarna följer i båtens kölvatten, skriande blickande ner mot det svällande vattnet, vågornas vita krusande då de åmar sig efter båten. Det regnar inte ännu, men den grå himlen och de tunga molen hotar om kommande väta från ovan. En svag vind sätter trädens gröna löv i gungning, smeker dem åtsidan. Letar sig in mellan otätade lister och gör att folket vid hamnen huttrande lägger en filt om sina bara axlar.

Fiskaren är varken gammal eller ung, men hans korpsvarta hår är gråsprängt och hans ansikte väderbitet. Skägget är tufsigt och halvlångt, men ännu mörkt som tjära. Ögonen är hårda, händerna förhårdnade men starka. Han låter båten sakta glida in mot kajen och så lägger han till. Fångsten för dagen var bra, vattnet var inte alltför kallt, men heller inte så varm att fisken letade sig ner i djupet. Han stannar upp mitt i en rörelse och blir stående stilla på durken. Stövlarna är våta, luften kylig, men han är så van att han inte känner det. Han ser mot den ensamma bänken som står på bryggan. Han suckar djupt.

Den dagen han inte längre kan söka tillflykt på havet, som under hela hans arbetsamma liv varit hans hem, kommer han inte längre veta vem han är, vem han har varit eller vem han kommer att bli. Han kommer inte längre att känna rutinens trygghet, eller friheten. Vart tar han då vägen? Han som aldrig någonsin haft någonting annat än sin båt och sitt hav. Han står kvar, gungas lätt från sida till sida av vågorna under sig, men han känner dem knappt.

Stormen var intensiv, bränningarna höga och ilskna, havet tycktes vara svart. Himmelen mörk och dyster. Regnet piskade ner och gjorde däcket halt. Han slet i rodret för att hålla båten stadig. Näten for och flög i vinden, han hade gjort ett försök att få in dem i hytten, men vinden var för stark, bättre att de fick ligga där de låg. Båten höjdes och sänktes av starka vågor, ingenstans skymtade land. För ett litet tag sedan hade han skymtat några ensamma och kala skär, men nu var det enda som syntes ut genom hyttfönstret ett vilt och argt hav.