ÅTERKOMST I MÖRKER

Startsida

Texter

Kortprosa

ÅTERKOMST I MÖRKER

Lennart Björk

Detaljer: Kategori: Kortprosa; Publicerad måndag, 12 september 2011 16:00; Skriven av Lennart Björk; Träffar: 369

Sida 1 av 3

veteran Mr. JOHNSON blev blind strax efter soluppgången den 8 juni 1944, två dagar efter Dagen D. Med ett sista desperat skott släckte en tysk krypskytt för evigt ljuset för amerikanen. Den skarpa smällen slet sönder morgonen i det franska Colleville sur-Mer, Normandie. Skottet utlöste omedelbart en intensiv moteld med granatgevär från den framryckande invasionsgruppen som snabbt gått i ställning och krypskytten sprängdes i bitar tillsammans med delar av det kyrktorn där han förskansat sig. När dammet och röken skingrats och lugnet någorlunda återställts, började ett par hundra meter därifrån invasionsgruppen resa sig ur sina i all hast intagna skyddsställningar. Men inte den svenskättade Mr. Johnson. Han låg kvar på marken, träffad och sårad av skottet och med en bestående blindhet som följd.

NU SATT han, den f.d. sergeanten i 1:a infanteridivisionen, US Army vid min sida med sina mörka glasögon och den vita käppen vilande över knäna. Triumfbågen strax bakom oss slog sitt valv mot en klarblå parishimmel, i valvet brann den aldrig slocknade lågan över Den Okände Soldatens Grav. Turistströmmen var stor just denna dag, 50 år efter dagen D. Många var krigsveteraner med olika slag av utmärkelser på bröstet. Mr. Johnsson var en av dem.

HAN KOM vant trevande med sin vita käpp, ledd av en annan medaljprydd veteran och blev placerad på bänken där jag satt. Jag makade plats, något som han märkte och tackade för. När artighetsfraserna var avklarade blev det tyst en stund. Jag satt kvar och lyssnade på veterangruppens guide. Det var en grupp amerikanska krigsveteraner som hade samlats och rest över till det Europa man en gång befriat. Från sitt besök på Normandies krigshistoriska kust hade gruppen nu kommit till Paris. Det "syndens" Paris som man sorglöst pratat om för att peppa upp sig i landstigningsbåtarna. Ett Paris som Mr. Johnson fick uppleva först 50 år senare men nu i mörker.

Första
Föregående
1
2
3
Nästa
Sista

Kommentarer

#6 Lennart Björk 2011-09-13 22:32

Tack tillbaka, Pauline för att du läste och kommenterade. "Krig" är avskaffat och heter numera "väpnad konflikt" men det är likafullt ett moraliskt dilemma!

Best rgds // Lennart

Citera

#5 Pauline Pousár 2011-09-13 17:08

Fantastisk skön text att läsa, jag tar till mig och funderar själv på hur olika soldaterna ofta upplever tiden "efter".

Vissa känner att världen, eller en del av den, står dem i skuld emedan andra ser det som att de är skyldiga till något.

Jag tyckte om din berättelse.
Tack för att jag fick läsa den.

Citera

#4 Lennart Björk 2011-09-13 17:05

Tack ska ni ha, Annmarie och Anette för era uppmuntrande kommentarer! Roligt! Tack även till Maj för tänkvärda synpunkter. Ja du Maj, det finns, har alltid funnits och kommer alltid att finnas människor som inte nöjer sig med "en viskning" - tyvärr!

Citera

#3 Maj Mohrin 2011-09-13 07:36

Jag tänker på USA, hur många av deras ungdomar har offrats i krig runt om i världen? Hur många har fått psykiska och fysiska handikapp? Det kostar att vara stormakt. Jag märker Mr Johnsons bitterhet, han har offrat mycket av sitt liv, men vad har han fått tillbaka? Några utmärkelser, som han ej själv kan se, sen har USA och världen glömt honom. Alla krigsveteraner från Vietnam, vad har det blivit av dem? Hur många liv skall gå till spillo innan vi människor inser att vår tid på jorden bara är en viskning. När skall det bli ett stopp på makthungern?
Din berättelse Lennart har som du märker väckt många frågor och tankar hos mig.
Tack!
Maj

Citera

#2 Anette Rosenberg 2011-09-12 18:41

Lennart, din berättarkonst lyfter in läsaren i berättelsen. En känsla av att var där infinner sig.
Bra avvägd berättelse där du väver in vår historia i ett möte mellan två okända människor. Mötet blir spännande, känslofullt och intressant.
Mycket bra skrivet!

Citera

#1 Annmarie Forsell Nilsson 2011-09-12 17:09

Så härligt berättat och rörande. JAg läste och kände med krigsveteranen. Vi får inte glömma. Vår historia vad har den lärt oss? Lennart fortsätt skriv, du delar med dig på ett fint sätt. Bra :-)