Sorry håller inte med:cry:
För i anorexi- ätstörning förenas faktiskt inte alls ögat med spegeln eller som du uttrycker det exakt "Den förenar
ögat med spegel" och var i västvärlden finns något tabu? Tvärtom frodas ju magerhetsideale t - vilket är hemskt.

Och en anorektiker som nått så långt att hon/han bara är ett skelett bryr sig faktiskt inte ett dugg hur hennes kropp ser ut för övriga människor; hon/han är för trött för det. Denna människas kropp orkar inte ens upprätthålla tanken på livet,; den personen är på väg att dö och vill det, kroppen sviktar, alla organ och hjärnan som inte fått sitt bränsle; rent socker kan inte tänka längre. Orken, kämpaglöden, glimten i ögat eller ens ett enda livstecken finns där längre.
Och vilket kött?? Och menar du spricka i själ och kropp?
Ledsen att jag inte håller med; vet för mycket och vänner som nästan dött i sjukdomen.
Men du kanske har egen erfarenhet och det respekterar jag. Alla har vi olika tankar om oss själv och vår sjukdom!

Jag tyckte första versen var så bra uttryckt och den skapade verkligen en "mager" bild i mitt inre. Ruskigt sann verklighet för många.:-)