Noveller

Anja Känner Sig Iakttagen, SLUTET

Ingbritt Wik

Detaljer

Kategori: Noveller

Publicerad måndag, 22 september 2008 11:15

Skriven av Ingbritt Wik

Träffar: 1088

Anja Känner Sig Iakttagen, SLUTET

Anja hade pratat med polisen flera gånger och berättat för dem vad som hänt. Hon hade uttryckligen bett om hjälp, men inget hade de hitintills kunnat göra. Det var för vaga bevis hade de tyckt. Nu skulle de i alla fall få ta tag i allt ihop, vilket de ville det eller inte. Anja hade fått nog. Efter den här natten måtte det väl finnas nog med bevis, tänkte Anja. Hon satt nu på den där hemsnickrade bänken utanför stugan med katten sittande bredvid. Båda såg ut att sitta djupt försjunkna i sina egna tankar och funderingar. Black såg upp mot Anja då och då och knep med sina gröna ögon. Han rörde lite oroligt på öronen emellanåt.

Anja kom på att det här som hände henne nu på den här semestern inte alls var något nytt. Det var bara så att tidigare hade hon inte varit här i Nolåsen lika länge i taget som vad hon var nu. Hon hade kanske inte hunnit bli varse lika mycket under kortare vistelser. Det hade inte heller hänt lika konstiga eller otrevliga saker som vad det gjorde nu. Det hade nog mest sett ut som oskyldiga spökerier, fick hon lov att medge.

Det som hänt tidigare var inte så här tydligt riktat just emot henne. Nog måste det väl vara endera svågern, svägerskan eller rent av någon av bröderna eller ...? Det var obehagligt att tänka på att det kunde vara så. Sorgligt om det kunde bli så här i en syskonskara. Den som opererade här måste i alla fall ha kommit över en egen nyckel, så hon eller han kunde gå in och ut i huset hur som helst, det begrep Anja nu.

Lite knepigheter blir det ju alltid i ett hus som besöks och används av flera personer. Man placerar inte saker och ting på samma platser. Man får leta onödigt länge efter en del saker, och ibland kanske helt utan resultat.
 
Det som hände under den här semestern saknade i alla fall motstycke. Så fort Anja lämnade huset för en stund hände det olustigheter. Det verkade ju precis som om någon stod och lurpassade på henne och grep tillfället så fort hon vände sig om. Rent ut sagt livsfarliga saker hade ju hänt.

Dricksvattnet var förstört, hade hon inte sett de där flytande råttorna i källan utan börjat dricka av vattnet hade hon kunnat bli dödligt sjuk. För allvarlig för att räknas till skämt eller enbart ofog. Om vattnet var obrukbart, kunde det ju drabba fler än henne. Någon av de andra syskonen kunde råka illa ut, om de fick för sig att vara i stugan efter henne.
 
Med all sannolikhet var det sömnmedel i kaffet som hon kokat, och druckit och sedan somnat vid ratten och kört i diket. Den där gången när hon skulle åka till kyrkogården.
 
Anja tänkte med fasa på den där kalla vinterdagen i vintras. När hon hade fått för sig att åka till Nolåsen. Landvägen var ju inte plogad. Det visste hon att den inte brukade vara. Hon fick lov att ställa bilen vid gården mitt emot Nolåsen och skida över sjön. Kallt och eländigt var det. Det hade nästan varit mörkt när hon kom fram den där fredagskvällen. Hon kände sig riktigt trött och sliten när hon äntligen kunde kasta av sig sin tunga ryggsäck.
 
Bara hon fick eld i spisen skulle hon nog bli varm igen. Det fanns ju ett elektriskt element i köket. Det kunde hon sätta på. Hon kunde ligga i kökssoffan så behövde hon inte göra upp eld i något mer rum. Hon skulle ju bara stanna ett par tre dagar, hade hon tänkt.
 
När Anja hade kommit in, hängt av sig ytterkläderna och plockat upp en del av sina saker och börjat spänta stickor för att göra upp eld i spisen upptäckte hon att den var trasig. Brasgallret låg i tre olika delar nere i asklådan. Vad var nu detta?

Hon tog ut den överfulla asklådan och krafsade ut resten av askan med sotrakan. När spisen var ren från all aska, så hon kunde handskas med grejerna, kunde hon se att två av de sex järnnabbarna som brasgallret vilat på var borta. Hon tittade en extra gång i askan och där låg de! Sådant går inte sönder av att man eldar, tänkte hon. Det måste ha blivit avslagna. Men vem ger sig på en vedspis med storsläggan?