Kortprosa

Ängeln

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad tisdag, 07 december 2010 12:00

Skriven av Marie-Louise Rydén

Träffar: 368

Vilken dag som helst utom denna kunde hon tänka sig att resa, men hon hade inget annat val. Julafton var alltid den värsta dagen på hela året – ja näst nyårsafton förstås. Fast det var egentligen lika hemskt då. Tågen var fulla till bristningsgränsen. Syret hade för längesedan tagit slut i tågvagnen och alla satt och flämtade i den ångande buren. Ett barn började skrika och sedan – som den värsta epidemi – spred sig barnaskriken genom det trånga utrymmet. Gun var glad att hon fått en sittplats i vart fall. Den hade varit en av de sista som gick att få. Varför satte man inte in fler extravagnar? Det var dålig planering. Hon satte pekfingrarna, fast diskret, i öronen och stängde ögonen. Slöt sig inom sitt skal.

Alla paket, skidor, stavar, väskor och annat i mittgången gjorde att konduktören, som såg mycket trött och sliten ut, fastän resan knappt hade börjat, fick hoppa och kränga sig fram. Det såg livsfarligt ut när han gick och en sur tant fräste till honom när han trampade på ett paket så att det hördes ett illavarslande, knakande ljud. Han bad inte ens om ursäkt, tyckte väl att hon kunde ha lagt det någon annanstans.

– Biljetten! Nypåstigna! upprepade han som ett mantra, om och om igen tills han passerat dem alla i vagnen.

Bromsa, gnissel, stopp. Hållplats efter hållplats avverkades på hennes långa resa. Under tiden malde tankarna i hennes huvud. Hon skulle inte bli ledsen över sin mors förebrående kommentarer.

– Du kommer aldrig hem. Du ringer inte. Du hör inte av dig. Du tänker bara på dig själv. Här sitter jag sjuk och eländig och du hör aldrig av dig. Tror du det är kul kanske? Annat är det med din bror. Han är en ängel och ringer ofta, ofta, ofta...

Ordet dunkade till i hennes huvud i takt med skarvarna i spåren. Ofta, ofta...

Det hade varit annat tidigare. Då hade hon bott nära och kunde hälsa på hemma oftare och gjorde det med glädje. Men när hon fått jobb i Malmö gick det längre och längre mellan varven att hon reste hem. Mamman hade också blivit gnälligare vart efter och till slut orkade hon inte längre höra på alla hennes sjukdomssymptom och läkarbesöksdetaljer. Men nu verkade det som om sjukdomen faktiskt hade fått tag om moderns kropp och det var bara en tidsfråga innan hon blev rullstolsbunden.

Denna jul hade Gun också fått långledigt och då fanns knappast några ursäkter för att inte åka hem. Hem var en liten ort i norrland som hette Utbyn och verkligen gjorde skäl för sitt namn. Hon visste att det var en dryg resa när tåget nått ändstationen. Sista biten från vägen fick man gå, för det gick inte att köra bil i den branta backen upp till huset när det var snö. Ibland hade grannen hämtat henne med häst och släde, men det var inte alltid det fungerade heller.

Efter att ha bytt tåg i Skellefteå, var det en rälsbuss som skulle dra dem vidare. Det var tydligen bara några få som skulle till ändstationen i Svartbäck.  En efter en hade passagerarna lämnat vagnen med barn, blomma och bagage. Det kändes riktigt skönt och luften var inte så instängd heller. Hon började slappna av och känna att snart var resan över för denna gång. Ögonen gled igen och hon somnade med hakan mot bröstet.

Tågets bromsar gnisslade oroväckande mitt i den mörka kvällen. Visslan tjöt varnande och sedan kom smällen. Tåget krängde och vred sig som i plågor och plötsligt var det beckmörkt i vagnen. Skrik hördes överallt och en hund gnällde ynkligt. Gun kände hur hon lyftes upp från sin plats som av en osynlig hand, och slungades mot något eller någon. Hon fick ett hårt slag i huvudet och världen försvann. 

– En svår tågolycka inträffade vid 22-tiden, ett par mil utanför Skellefteå. Flera personer har skadats och räddningsarbetet pågår fortfarande. Över till vår reporter.

Modern såg med fasa på de bilder som målades upp på TV-apparaten framför sig. Gun borde snart vara framme. Hon skulle komma ikväll, hade hon lovat. Bilderna visade hur ambulanspersonal och räddningskår bar iväg med skadade på bårar. Konturer av de förvridna rälsbussvagnarna kunde skönjas i bakgrunden. Reportern intervjuade en allvarlig representant för räddningstjänsten.

– Tillståndet är allvarligt för en av de skadade, en kvinna, men de flesta har, som tur är, fått lättare skador.

– Vad hände?