Dikter

Ändå älskar du mig

karlekSvart

svart som natten är min själ.

ett ändlöst mörker som kväver allt annat.

Hårt.

Hårt som sten är mitt hjärta

utan liv eller värme.

Tom.

Tom och likgiltig är min blick

som om allting är borta.

 

Jag har ingenting att ge

ingenting att erbjuda

ingenting att bidra med.

 

Ändå vill du ha mig.

Ändå älskar du mig sönder och samman

tills stenen krossats

och mörkret flyr

tills det döda får liv

och tomheten jagas bort.

 

Och smärtan intensifieras

i din blick

för jag ser allt där

som jag inte vill se.

 

Men efter smärtan

drar ett stilla sus fram

som balsam för min själ.

En viskning i mitt inre:

"Du är fri nu."

 

© Amanda Mattsson

Kommentarer   

 
#3 Amanda Mattsson 2012-01-17 22:08
Tack för era kommentarer! Ja, kärlek kan vara smärtsamt ibland, men smärtan kan ibland innebära början på något nytt och fantastiskt... :)
Citera
 
 
#2 Margreth Rodas 2012-01-17 12:22
Kan känna igen mig själv i texten från förr - glad att jag vågat gå vidare - fint flöde med orden.
Citera
 
 
#1 Ethel Hedström 2012-01-15 16:41
En tung dikt som slutar i en aning ljus. Men vilket ljus? Känns för mig som att det handlar om en människa som drar sig undan närhet. Smärtsamt. Jag tycker om orden, de flyter fram på ett fint sätt.
Citera
 

Lägg till kommentar

Gästers kommentarer modereras före eventuell publicering.


Säkerhetskod
Uppdatera

Extra information