Spilld mjölk 
får somliga att gråta,
för oljespill fäller 
andra en tår. 
Så ber vi till gud 
för att han ska förlåta 
det vi låtsas 
att vi inte förstår. 

Kommentarer (0)

Jag håller på att gå igenom en stor trälåda där det finns sparade papper mm. Lådan har stått på logen i anslutning till en ladugård i många år.

Vilka minnen det ger att gå igenom allt.

Som detta brev tex:

SONORA MUSIKFÖRLAGS AB

Kungsgatan 29. Stockholm c. Telefon xxxxx

Telegram Sonora . Telex xxxxx. Postgiro xxxx

Bamk. Skandinaviska banken.

Stockholm c den 26.3.1963

Frk. T. Pöyhönen

Adr. xxxx

 Vi har tacksamt emottagit Era texter, tyvärr kan vi ej köpa några texter förrän vi sett musiken till.

Texterna sänds i retur.

 Med vänliga hälsningar

(Signatur)

L.Eliasson

 Mitt brev till Sonora som jag fick i retur:

 (Hej tack. Vi spar ej texter annat än i samband med musik)   Stämpel: Inkom 22 mars 1963

 Sänder här ett par texter till er för bedömning.

De påminner något om varandra. Den ena har just gjort slut. I den andra är det någon som väntar på ett s.k. frieri.

”En sån afton” bör gå i bluesstil har jag tänkt mig. Den andra bör också gå i lugnt tempo.

 Om Ni skulle vara intresserad, så har jag även andra, och i personligt tycke bättre texter och alla går inte i detta något uttjatade tema.

 I väntan på svar tecknar

Högaktningsfullt

Frk. Tuula Pöyhönen

 Det är många år sedan jag skrev detta. I dagsläget  skulle jag nog ha formulerat brevet lite annorlunda. Men jag läser det med ett litet leende.

 Det finns så mycket intressant i lådan eller kistan. Mycket hade jag glömt eller funderat var det fannns. Gamla kärleksbrev tex. Ack ja, Det var tider det. Ler.  Ska gå igenom allt så småningom.

/Tuula

Kommentarer (0)

Så är den då här Sommaren!

Med alla sin förväntningar.

En del uppfylls men en del uteblir.

Sommaren som är för kort och passerar för fort.

Regnet ska helst falla på natten. Myggen ska suga någon annans blod. Benen ska bli vackert gyllenbruna i ett nafs. Fjolårets kläder ska passa. Pengarna ska räcka till mer än vanligt och hushållssysslorna ska utföras utan ansträngning.

Som den gamla gumma jag nu är så vill jag ge er ett gott råd: Sänk kraven!

LEV LÄS & SKRIV.

Glad sommar!

Kommentarer (3)

Flickrummet

Någonstans invid vacker mälarstrand

står några hus ordnade i rader,

där bor människor ifrån ett annat land

som ber sin förtvivlan inför vår fader. 

 

Jag såg skuggor bakom stängda fönster

blickar som skämdes bland barnaskrin,

väggar klottrade i märkliga mönster

och källare som stank av gammal urin.

 

Så kom där en liten flicka stolt och glad

och drog i min hand så varsamt hon kunde,

bort mot sina tavlor av tidningsblad

som hon fäst över sängens huvudände.

 

En skiva av trä mellan ett par stolar 

och en gammal låda som nattduksbord,

där sov flickan bland bråte och lårar

i en misär som ej kan beskrivas med ord.

Hoppas att du är vuxen nu,

min tappre lille vän.

Kommentarer (0)

I går såg jag ett program om Gösta Adrian-Nilsson. En bild av ett tåg lämnade mig inte någon ro. I all hast mitt i morgonrykten skrev jag det här:
Morgonväktens nyanser har självklart sedan länge passerat nutiden, då den i sin tur beslutar sig för att bryta upp det naturliga inneboende motståndet i mina ögon med hjälp av ljusets intensiva radiering. Jag har kvar i mitt förmedvetna någonstans, att min kropp lägras av nuet på en kulle ovanför staden, varför jag kan se långt bort i dalgången. Där borta i fjärran sträcker sig en myr och jag går den sakta i följe samtidigt som en del av mig stannar i dalen. Äntligen syr solpisten fast den komplexa omvärlden och färgar snälltågen rekorderligt nog rödflammiga, då de rusar in i synranden, samtidigt som vindbarriären härdar och huttrar kroppen. Puls efter puls sjunker morgonhöjningen undan i samma ögonblick som min texts mellanrum sluter sig om mig och jag får åter bli centrum för min egen föreställning och jag tar mig rådrum att äska nyljud, som ger föremålen i min närmaste omgivning en distinktare kontur. Men jag ser på speglingen i närmaste vattenpuss att mitt ansikte redan ställt av sig som om ingenting hade hänt. Eftersom omgivningen väntar på att jag skall teckna av kullarna, tar grannskapet med mig i ögonvandringen och fogar flik för flik av upplevelser, allteftersom ljuset initieras, svalnar eller går vilse i dal. Jag lyssnar intensivt eller förstrött på de olika tänkta stationerna fram till banvallen och då hör jag en klar gossröst recitera:

Du stal mitt skratt en sommardag
då mylingen i dig var i nedan…
Orden tror jag mig ha hört. Någonstans i mitt tidigare jag. Jag reser mig för att komma dem i följe men samtidigt grämer jag mig över att tvingas att lämna min lediga plats i vimlet vid banvallen men slutligen blir intrycken för många för att kunna sys samman till en enhet, varför jag tar mig rätten att sjunka ned i naturen och bara vara.
Men plötsligt slår något utanför vårt system av strömmen till min fantasi och mörkret rusar rakt in i textkontrollen och suddar bort det egentliga centrumet för mina upplevelser. Mitt novellförsök blir inte längre någon novell utan scenen sluts för alla mina försök att betvinga den. Slutligen utan att jag vet om det blir det kväll och då finns enbart den mörka himmelssfären över mig. Då och då ser jag blixtar sväva ovanför mig. Till min plats är jag övertygad om lustvandrar stjärnor.

Radiering: Energiöverföring

Solpist: en tänkt plats där solens strålar sammanfaller i ett sorts rum ofta mitt ute i naturen
Äska nyljud: en tänkt situation, då språket inte längre förmår att beskriva verkligheten och då man tvingas att ompröva vad orden egentligen betyder och om de förmår att gestalta verkligheten eller ej.

Kommentarer (2)

Gårdagen avslutades med att Tellus behagade skälva till.

Först fattade jag inte vad som hände så jag ropade ner till Maken: Dra ur kontakterna till Teven! Jag trodde det var Åskar som gjorde ett inhopp i tillvaron.

Maken svarade: Det här är inte åska, det är ett jordskalv.

Jag gick ner, bara för att det kändes tryggare att vara vid den Trygga Klippan, som min man är för mig.

Skalvet var klart märkbart men varade inte så länge. när Tellus lugnat sig och inte skälvde mera så gick vi till sängs.

Men lite skakad blev jag allt....

Kommentarer (3)

Idag har jag varit på visit.
Till Glömskans Dal.
Där ögon är undrande och rörelser försiktiga.
Misstänksamheten är utbredd och där lär tjuvar ha sitt näste.
Där är dagarna längre än dom någonsin varit, ja det sägs att tiden kan stå still???
Trots detta så lever människor där. När någon flyttar kommer det ständigt nya innevånare.
Vissa flyttar till Smärtans Rike och vissa till det så kallade Eviga Riket.
Eviga Riket ligger i Fantasivärlden, men en del tror bestämt att det finns på allvar. Lär vara högt beläget i alla fall.
Visst finns det glädje även i Glömskans Dal, men den är ack så flyktig. Som en skygg liten fjäril kan den fladdra in en stund hos någon. 
Oftast är här gott om plats för den oroliga själen. Jag misstänker faktiskt att väggarna är tapetserat med den.
När man som besökare lämnar Glömskans Dal lämnar man också en bit av sin egen själ, men den är mer som en liten flugskit på väggen.
Nästan obefintlig. Som om man aldrig varit där.....

Kommentarer (6)

Nu kan du läsa kapitel 15 ”Så föddes hon som är jag” i min självbiografi ”offer? Nej Tack!”. Jag är tacksam för all hjälp att hitta stavfel och annat konstigt!

Kommentarer (0)

I dag, för nio år sedan, var jag nervös, glad, rädd, ivrig ... och lycklig när jag fick hålla henne för första gången.

Kommentarer (1)

Så är jag då på sommarvistet.

De enkla rutinerna är redan självklara.

Innesysslorna klaras av när det tarvas.

Utesysslorna får ta sin tid.

Strömming och potatis med sommargurka står på menyn.

Skriver när jag vill.

Om jag hittar några ord.

Här lever jag sakta.

Här bor ingen brådska.

Bara jag och Gubben....

Kommentarer (5)