Tomhetskatarr
fotboll på TV
magkatarr i magen
du och jag är ett undantag
spotify är Gud
kaffekopp på soffbordet
koffeinruset blandat med
tomheten som
sjunkit in i blodomloppet
ömmar i ådrorna
svettiga regndroppar
skyndar likt grodyngel
längs fönsterrutorna
rummet är en tjatig ramsa
bordet tråkigt, tapeten beige, soffan försutten
som ett skrynkligt äpple
vad hände med pelagonierna i
fönsterkarmen
undrar jag
ser ut över atmosfären
konstaterar
här fanns en gång en början
men slutet är försenat
här fanns en gång en glöd
men den har brunnit upp
här fanns en gång ett nu
men nu är allt
ett då
© Linnea Östlund
315 st. Har läst texten
Kommentarer
sjunkit in i blodomloppet ömmar i ådrorna" och slutraderna som är briljanta!
"Här fanns en gång en början
men slutet är försenat" antyder
en viss hoppfullhet om att det passerade
trots allt inte var så pjåkigt medan du
efter noggrannare analys konstaterar : "här fanns en gång en glöd, men den har brunnit upp". Något oavslutat kan eventuellt innehålla något positivt men
något avslutat nattsvart är mer definivt.
kanske inte det allena saliggörande och heller inte så bra-igt som det verkar då det får stå oetmotsagt och glänsa. Under lupp och insikt blir mångt och mycket
mindre oantastligt och mindre skinande än du först intalar dig själv.
RSS-flöde för kommentarer på denna post