Tidsskålar

Ur ett spenderat
och i något som bar resan, uti det enorma
mot det avlägsna, till ett förknippat med skådeplats
som kringgärdat, typ ansiktsdrag
om antal likt inneboendes med ett
återkommande, som vid tidvattenströmmar

med djupet uti bindväv och till löpeldar
eller så som när sommarkvällar brinner i nyckelharpan
till det smycke vi skulle ha förvaltat
instans i band runt hals och diafragmas

Ett i tillstånd av andakt som en vacker glaston
i sträckning till det som framstår
sfäriskt kring rapsfällt och åkervallmo
uppöppnat av en morgons känslighet, för valv skuld och solgläntor
ett naket bordsspann och förens frambrytning.


© Hans-Olof Boström546 st. Har läst texten